Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
norr om vägen ocli stupade, när lian rusade fram för att
bemäktiga sig en kulspruta. Kapten N. Wickström tog befälet.
Vad vanns genom denna framryckning? Man har sagt, att den
gav fart åt dagens slag. Trots att Brigaden ej hade kulsprutor,
torde väl verkan av f ramryckningen på hippodromen rätt
betydligt lia oroat de röda på Kalevankangas och så förberett v.
Bons-dorffs anfall. Motståndet norr om stora landsvägen upplöstes
vidare liksom av sig själv vid denna framryckning. När
Malmberg något senare ryckte fram, torde han väl knappast ha mött
något allvarligare motstånd förrän framme vid Tammerfors. Men
som en påminnelse om morgonens strid låg Bennich Björkman i
hans väg i snön. Några män ur den trygge, tappre Malmbergs
led buro honom senare i allvarligt och tyst tåg över till oss. Kvar
står vidare, att Brigaden visserligen ej ledde anfallet, som v.
Bonsdorff på morgonen hoppats, men »kompanit Runeberg» kom
raskt fram i en ställning, varifrån man omedelbart kunde sluta
upp, när en ung fänrik vid Brigaden vid middagstiden hördes
ropa: »Nu storma finnarne. Grabbar, vill ni följa med.» Det är
bittert, att v. Bonsdorff ej hade rätt i sin uppfattning om vår
styrka, att vi ej voro fler och kunde ersätta de uttröttade finska
led, som hjältemodigt, steg för steg kämpade sig fram på
begravningsplatsen och hejdades där denna afton. Hade Brigaden haft
ett par kompanier till den kvällen, skulle måhända anfallet på en
gång kunnat nå långt in i staden, där modlöshet ocli panik åtföljt
nederlaget i förterrängen.
Kort sagt, resultatet av striden blev en seger och en betydlig
framryckning, fast mannen i ledet trott, att man skulle nått
Tammerfors; han visste väl, att man slagits, men ej att man segrat.
Brigadisterna ville vidare mot staden. De orderkarlar, som i
kvällningen skulle hämta framskjutna posteringar vid »tegelbruk
Branzell» och annorstädes tillbaka till en prosaisk reservställning,
fingo intet entusiastiskt mottagande. Gå tillbaka! Man ville
fortsätta anfallet! Orienteringens felaktighet spökade i alla den
brandbelysta, skottgenomsusade kvällens samtal, vare sig dagens
insats varit snabba, medryckande och förvirrande framstötar eller
de verkligen beundransvärda framryckningarna på Kalevankangas,
som voro dagens allra största men också förlustrikaste handling
på den vita sidan.
Lägger man tillsammans alla de truppstyrkor, som voro i elden
kring Tammerfors den 28 mars, så torde väl slaget höra till de
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
