Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
lyckande men rymde dock måhända krigets djärvaste bragd.
Anfallet från sydöst kom ej heller långt i första framstöten, medan
däremot Malmberg i nordöst hade full framgång och raskt trängde
fram genom Tammerfors’ östra delar mot järnvägsstationen.
Läget måste i alla fall lia tett sig rätt betänkligt för Ausfelds
stab vid morgongryningen i sandgropen. Då sattes Brigaden in
med order att deltaga i ett anfall mot järnvägsstationen längs
järnvägslinjen från en punkt sydväst om sjukhuset, dit Runeberg
också riktigt kom fram. När Brigaden i rask, flygande takt
passerade luckan mellan Tammerfors begravningsplats och
sjukhuset, uppstod emellertid vid åsynen av de upplösta,
tillbakagående vita styrkorna ur Ausfelds stormkolonn den
missuppfattningen, att man stod inför ett utbrytningsförsök, som hotade vår
flank och Ausfeld i sandgropen bakom oss. Allt var ett ögonblicks
verk. Rasande eld spelade från stenhusen i staden. Finnpojkar
hukade sig ned bakom gravstenarne. I ett nu svängde Brigadens
senare del upp ocli bröstade av i tro, att dess uppgift var att gå
emot fienden mellan begravningsplatsen och sjukhuset. Ett
ögonblicks förvirring var det också, innan egna styrkor igenkänt
varandra — men så gick framryckningen rakt emot elden från
staden fram till den punkt, där numera minnesvården över
Svenska Brigaden står. Där stupade 12 kamrater — många bland de
oförglömligaste voro bland dem — och Brigaden fick även
åtskilliga sårade. Anfallet var ett misstag. Om dess möjliga verkan i
järnringen som från alla håll klämdes till kring staden skall liär
ej ordas — ett är visst, för mannen i ledet, så som han uppfattat
den hotande ställningen och sin egen insättning, hade varje steg
tillbaka varit flykt — och man flydde ej. Hur mycket av
uppoffrande kamratskap och nästan drastiskt lugn vore ej att skildra
från denna morgon, där man ålade sig fram under
kulsprutekärvarna från de ursinnigt eldspyende stenhusen — tills man fann
skydd eller kom i en nedslagslinje. Rapporter gingo till staben;
de klarlade sakläget men utgingo från den oriktiga
föreställningen, att ett anfall avstannat och skulle förnyas mellan
begravningsplatsen och sjukhuset. Vi begärde förstärkning för detta.
Nå, undsättningen kom, men den blev helt enkelt artilleriet, som
med väldiga nedslag tystade den inrapporterade elden från de
närmsta stenhusen. En sista salva från brigadisterna gick mot
de flyende från dem, och så blev det tyst kring begravningsplatsen.
Brigaden samlades hos Runeberg sydväst om sjukhuset efter detta
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
