Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Svenska Brigaden ocli Tammerfors
följde så hemkomsten med dess paraddag på Stadion och — bittra
öden för många förföljda brigadister.
*
Brigaden stred på en utsatt post, Dess lilla skara i denna stora
här kämpade som exponent för svensk frivillighet, som i allt
mönstrade 1,091 man. Mannerheim sade i Tammerfors den 3 april
i år: »Idog skaparvilja har sedan dess förmått jämna krigets spår.
Slagfälten från då stå i dag blomstrande och lova nya skördar.
År hava växlat med år under pliktuppfyllelse och
vardagsbekymmer. Fjortenåringen från stridens dagar står nu som mogen
man i ledet. För honom, för dem, som redan då voro män, ja, för
alla, som genomlevde vår hemsökelses timmar, kan det vara gott
att kasta en blick tillbaka och med tvenne årtiondens perspektiv
och en mognad erfarenhet se orsak och verkan och även söka
bedöma återverkningarna av 1918 års stora kraftmätning.» Ingen,
som på allvar följer denna maning, torde kunna förneka, att 1918
var folkfrihetens seger i Finland — räddningen av dess
framtidsmöjligheter. Från kvällar i Brigadens förläggning i Lembois
vittna än solkiga blad om talet om »arma retoriska,
verklighetsfrämmande frasriken och barbariskt röda morgongryningar» men
likafullt om frihetsvindar, vilkas »ton ej får och ej skall dö ut».
Den som en enda dag varit i denna här, vet att dess sak var
frihetens och självstyrelsens. För Brigadens män var också den
saken så att säga självklar och enkel — vare sig den uttrycktes
omständligt, rakt på sak eller inte alis. En konservativ hetsporre
behövde ej tala mycket med männen i ledet för att få mothugg
ocli förstå att, vare sig det fägnade honom eller ej, stod han här
inför en folkresning mot främmande förtryck, i ordets egentliga
mening. Den som tänker på den ställning, dess förtroendemän
Mannerheim ocli Svinhufvud intagit till Finlands författning och
utveckling 1918—38, kan ej förneka, att den uppfattningen av år
1918 besannats. Det är upprörande — ingen liar väl sagt detta
intrycksfullare än Torgny Segerstedt — att den insikten ej fått
ge sitt försvar och sin rättvisa upprättelse åt de svenska krigare
för Finlands frihet, som efter hemkomsten 1918 utsatts för
förföljelse i Sverige.
Som sagt, Svenska Brigaden stred i en särställning. Den gjorde
det också därför, att dess insatser så lätt överbetonades, och att
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0347.html
