Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det korporativa Lettland. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det korporativa Lettland
brottats med.1 Ändringsförslaget vann ingen förståelse i
parlamentet, ocli det var detta, som gav den slutgiltiga impulsen till
regimförändringen. Den inre osäkerheten, framkallad av
saei-mans splittring, den alltmer skärpta ekonomiska krisen och en
viss allmän stämning av laisser äller, ökades än ytterligare
genom 1933 års storpolitiska skeenden ute i Europa.
Framför allt fick den nationalsocialistiska rörelsens genombrott
i Tyskland efterverkningar också i Baltikum, bl. a. genom den
förändring, som inträdde i förhållandet mellan Tyskland och
SSSR. Den tidigare varma vänskapen mellan dessa stater frös
med ett slag till is. I stället drevos Polen ocli Tyskland trots ali
gammal misstro i armarna på varandra. En strikt neutralitet
kunde, menade Ulmanis, uppehållas endast av en regering, som
vore oberoende av partipolitikens kastvindar. Även om den tyska
nationalsocialismen i tekniska frågor kom att ge den nya lettiska
regimen vissa förebilder, torde man å andra sidan med fog kunna
hävda, att Ulmanis’ övertagande av makten var en preventiv
åtgärd, delvis tillkommen i syfte att förebygga den
nationalsocialistiska rörelsens spridning till lettiskt område. Samtidigt ville han
klavbinda den ökade aktivitet från den yttersta vänsterns sida,
som också kunde tänkas bli en följd av och reaktion mot
händelserna i Tyskland. En egenhet för den lettiska auktoritära
regimen blev, att inget särskilt parti proklamerades som regeringens.
Dock voro nästan samtliga av den nya ministärens medlemmar,
vilka kunde föreställas för dåvarande statspresident Kviesis
redan den 17 maj, sådana, som aktivt deltagit i de lettiska
frihetsstriderna 16 år tidigare. Ulmanis själv övertog och innehade
jämte posten som ministerpresident också utrikesministerns
portfölj, tills han 1936 blev statspresident.
Den 16 maj utfärdade Ulmanis ett manifest till folket, delvis
format som en regeringsdeklaration. Här uppdrogos
huvudlinjerna för den politik, som man framdeles ville följa. Högtidligt
förklarades, att den nya ordningen icke skulle komma att rikta
sig mot demokratin som sådan; vad man ville frigöra sig från,
var endast den lettiska parlamentarismens metoder. Stärkandet
1 Förutom do representerade 27 partierna liade i de sista valstriderna deltagit
ytterligare 17, varför således ej mindre än 44 olika partier kämpat om saeimans
100 deputeradeplatser.
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
