Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det korporativa Lettland. Av William W. Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det korporativa Lettland
jade sitt arbete. Som den sista men icke minst viktiga i raden av
dessa fackorganisationer kom Arbetskammaren, vilken var
fär-digorganiserad i maj 1936. Genom detta kammarsystem bar man
funnit en form för representation av de anställda på nästan
samtliga arbetsområden. Orepresenterade äro ännu egentligen endast
de fria yrkenas folk —• konstnärer, vetenskapsmän, journalister,
skriftställare. Men inom kort kommer också denna lucka att vara
fylld. Den 5 maj i år stadfäste nämligen ministerkabinettet en lag
om två nya kamrar — Skriftställar- och konstnärskammaren
(»Eakstu un makslas kamera») samt »Profesiu kamera», vilken
senare blir ett organ för folk inom de arbetsgrenar, som bygga på
universitets- eller högskoleutbildning, alltså t. ex. jurister, läkare,
veterinärer, universitets- och andra lärare, ingenjörer m. fi.
Genom en annan lag av samma datum skapades det s. k. Statens
kulturråd (Valsts kulturas padome), vilket på sin ort kommer att
fylla samma uppgift som Statens förvaltningsråd, se sid. 358) på
de områden, som omspännas av de tidigare nämnda kamrarna.
Härmed torde den sista länken vara infogad i det lettiska
korporativa representationssystemet, och man har endast att vänta på att
de många skilda lagarna infogas i en ny författningsurkund.
Man frågar sig nu givetvis, vilken plats dessa kamrar inta,
vilka rättigheter tillmätas dem, och vilka skyldigheter åligga
dem. Enklast klargöres detta spörsmål genom att ge en
någorlunda uttömmande framställning av hur en av dessa kamrar är
organiserad. Näringspolitiskt är Lantbrukskammaren onekligen
den viktigaste, men det torde vara av större intresse att här
klarlägga industriarbetarnas och med dem jämförligas ställning i den
lettiska auktoritärstaten, varför vi göra Arbetskammaren till
föremål för vår undersökning.
I inledningen till Lagen om Lettiska arbetskammaren av den
7 maj 1936 uppdragas de allmänna riktlinjerna för kammarens
verksamhet. Dess uppgift är att företräda löntagarne och bevaka
deras rättigheter. Detta innebär, att Arbetskammaren övertagit
de uppgifter, som tidigare ålåg fackföreningarna och
arbetarklassens representanter i parlamentet. Genom den nya lagen blevo
de förra överflödiga, och dessa gamla fackföreningar likviderades.
Emellertid var det omöjligt att helt avskaffa alla fackliga
plats-organisationer, och man lät därför som ett slags verkställande
organ bilda nya föreningar, vilkas statuter emellertid utarbetats
av Arbetskammaren, och vilka överhuvud äro ytterst intimt för-
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
