Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28 maj 1938 - Kan någon europeisk stat ensam spränga N. F.? - Kring riksdagens kontrollmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
I paktdebatten i Genève i vintras tillhörde Polen ingalunda de stater,
som voro angelägna att ikläda sig några förpliktelser. Å andra sidan
är Polen icke så konsoliderat och starkt, att det kan spänna bågen
för högt. Den härskande regimens inrikespolitiska bekymmer göra
en viss försiktighet i den yttre politiken nödvändig; dess
minoritets-problem i de i de av övervägande andra nationaliteter bebodda
guvernementen vid ryska gränsen måste också tas med i kalkylen, och
skulle förhållandet till Tyskland bli spänt, måste landet vara starkare
med N. F. och dess makter än utan dessas åtminstone moraliska stöd.
Otvivelaktigt kommer Polen även i fortsättningen att låta sacro
egoismo vara mottot. Dess läge kan aldrig bli gynnsammare än nu.
Dess nära förbindelser med »axelns» stora och små planeter göra det
inte uteslutet, att det av akut missnöje en gång bryter upp ur de
s. k. västmakternas krets. Det finns ali anledning för Sverige att
noga följa Polens intentioner. Detta bör vara desto lättare, som den
nuvarande kabinettssekreteraren, envoyén Boheman, är direkt
hämtad från ministerposten i Warszava. Detta är en händelse som skulle
kunna vara en tanke. Och just därför var utrikesminister Becks
besök i Sverige av desto större värde.
Den nu snart avslutade riksdagen har — såsom
tidigare framhållits i våra spalter — icke gjort
sig beryktad genom någon större självhävdelse gentemot
regeringsmakten. Visserligen har riksdagen eu och annan gång accepterat
motionsuppslag, även när dessa icke kommit från socialdemokrater
eller från folkrepresentationens nuvarande kelgrisar,
bondeförbun-darna, och visserligen har någon enstaka gång en
regeringsproposition justerats (märk väl ej avslagits). Men självständighet har
regeringspartiernas riksdagsmän egentligen blott ådagalagt, när motioner
behandlats, och de tillfälliga utskotten ha därvid fått sitta emellan
och malträterats. Riksmötets främsta signatur har varit riksdagens
fortsatta dekapitering. Det har ibland velat mycket till för att få ett
kommatecken i en proposition ändrat. leke minst har lydnaden mot
regeringen kommit till synes genom utställande av vidsträckta
fullmakter för regeringen, ej så mycket vid förlängningen av
beredskapslagarna rörande valutan som främst vid godtagandet av
beredskapsstaten inom arbetslöshetspolitiken samt i fråga om
bemyndigandet angående oljehandeln. Vidsträckta avsnitt av riksdagsfrågorna
föras härigenom över till den klass av frågor, beträffande vilka
riksdagen åtnöjer sig med att godkänna vissa allmänna principer, under
det att regeringen får träffa sakavgörandena. En ganska betydande
konstitutionell omvandling försiggår på detta sätt, i vissa fall på
ett praktiskt mycket ändamålsenligt sätt men andra gånger såsom
ett uttryck för felande maktinstinkt hos den nuvarande riksdagen.
Vilken mening som än må hysas härom, står det fast att vissa
tendenser peka på att även folkrepresentationen i vår beprisade
demokrati är ett litet stycke på väg att nedsjunka till ett
ratifikationsorgan.
373
26 — 38365. Svensk Tidskrift 1938.
Kring riksdagens
kontrollmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
