Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 28 maj 1938 - Kring riksdagens kontrollmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
besvaras, och att döma av den hopbragta svarsstatistiken ha de
senaste regeringarna snarast varit mindre måna än tidigare regeringar
att avge svar. Om införandet av formen med enkla frågor är ett rätt
steg i syfte att i lämpliga fall kunna underlätta frågeproceduren och
befria statsråden från tidsödande utredningar, bör det samtidigt
framhållas, att de enkla frågornas uppgift mindre är kontrollens än
den snabba och bekväma informationens; de enkla frågorna böra väl
åstadkomma en livligare rapport mellan regering och representation
men torde näppeligen skärpa kontrollen över regeringen. Såsom
medel härför passa interpellationerna bättre, men det skall härvid
erinras om att interpellationsinstitutet alla profetior till trots
fortfarande endast i mycket begränsad skala tagits i bruk såsom ett
oppositionens tillhygge mot regeringen.
Återstår så konstitutionsutskottets dechargegranskning. Som
bekant har denna efter världskriget blivit mera intensiv än tidigare,
om utskottsanmärkningar och reservationsanmärkningar hopräknas.
Men samtidigt ha regeringspartierna visat en allt tydligare markerad
ovilja mot att föra talan mot regeringen. Så länge
minoritetsregeringssystemet florerade — och typiskt nog än mer när 1921 års
opolitiska ämbetsmannaministär satt vid rodret — erbjöd det inga större
svårigheter att hopbringa en utskottsmajoritet för anmärkningar.
Sedan ett majoritetsunderlag nu skapats ha majoritetsanmärkningar
blivit undantag och minoritetsanmärkningar regel. leke alla
reservationsanmärkningar men vissa av dem ha härigenom faktiskt blivit
dechargegranskningens viktigaste inslag. Regeringspartiernas
notoriska redobogenhet att bevilja regeringen indemnitet diskuterades
icke minst på den tid, då socialdemokraterna togo igen sig utanför
regeringen och då hr Engberg bl. a. förklarade att han riktigt längtade
efter den stund, då en ny socialdemokratisk regering komme till
makten och socialdemokraterna i konstitutionsutskottet finge visa, att de
satte sak före parti.
Det var då det. Hr Engberg blev illa åtgången i årets
decharge-memorial, dels på grund av hans mystiska adjunktsutnämning och
dels på grund av hans stora representationsutgifter; den sistnämnda
reservationsanmärkningen fick en extra skärpa därigenom att det
upplystes under dechargedebatten att man inom
konstitutionsutskottet redan i fjol ville anmärka på representationsutgifternas storlek
men avstod härifrån för att i stället under hand tillställa hr Engberg
en varning. Hur reagerade man i regeringskretsar mot den lilla
kraftyttring från riksdagens sida, som dessa bägge
reservationsanmärkningar och särskilt då den senare inneburo?
Hr Engberg demonsterade sin sidovördnad mot riksdagen genom
att först efter debatten infinna sig i kammaren. De
socialdemokratiska ledamöterna av utskottet ville i kammaren icke försvara de höga
representationskostnaderna men hade å andra sidan i utskottet ej
ens velat ansluta sig till den adresslösa platoniskt avfattade
Björkmanska reservationen, trots att de förvisso funno de påtalade
förhållandena anmärkningsvärda. Endast bondeförbundaren hr An-
375
* —38365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
