Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Demokratiens vädjan till envar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEMOKRATIENS
VÄDJAN TILL ENVAR
När den fulla demokratien infördes i Sverige på senhösten
1918 — »under denna stormtids luftdrag från den skakande
världen runt omkring», som dåvarande statsminister Edén yttrade —
framhöll denne som författningsuppgörelsens stora
framtidsvinning, att alla folkets krafter hädanefter kunde föra fram sina
krav och att de alla kunde samlas i det gemensamma arbetet för
fosterlandets väl i rikets ärenden och kommunernas. Att det
icke alltid blivit så helt med »gemensamheten» — om man
nämligen däri inlägger en anda av vidhjärtat samförstånd — är
alltför väl känt från de senaste årens regeringsdiktatur över
riksdagen för att detta gamla tema här ånyo skall dryftas. I stället
vilja vi diskutera uttrycket »alla», det lilla ord ur demokratiens
magi, som kan vara lika sant som falskt.
Författningsuppgörelsen ökade väljarkåren med inemot 200
procent och gjorde ett par miljoner nya människor till politiskt
fullvärdiga medborgare. Den drog framför allt kvinnorna in i det
politiska livet och hävde därigenom kvinnornas politiska
omyndighetstillstånd. Den stegrade vidare partiorganisationernas
arbete, utan att därför nämnvärt ändra karaktären av deras
uppgifter och metoder. Men i ett hänseende ledde den till en effekt,
rakt motsatt den avsedda. Under de tjugo förflutna åren har man
undan för undan kunnat skönja, att det politiska intresset i de
förut »ledande» politiska kretsarna påtagligt mattats. Den
politiska aktiviteten har företrädesvis kännetecknat andra
samhällsgrupper, enkannerligen de läger som nu inneha makten och
härligheten. I stället för att den fulla demokratien borde ha
stärkt det politiska intresset jämnt så mycket som motsvarade
de nya väljarnas kvantitet, kan man beteckna demokratiseringen
så som om nya grupper tågade in på scenen, samtidigt som en
del äldre grupper togo sin Mats ur skolan och avtroppade.
När vi här ovan talat om det politiska intressets avmattning
avse vi icke valdeltagandet. Den politiska ansvarskänslan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0393.html
