Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Demokratiens vädjan till envar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratiens vädjan till envar
vit för sent och personer ur andra läger med mindre hämningar
redan tillägnat sig patenträtten till dem. Vi vilja visst icke
generalisera eller förbise undantagen från regeln, och naturligtvis
äro omogna och förflugna projekt sämre än inga projekt alis. Men
man efterlyser ofta förgäves ledarviljan och ledarinstinkten hos
de auktoritativa männen.
Ett par iakttagelser ligga i öppen dag. Politisk abstinens
innebär för statstjänargrupperna, att de delvis avsäga sig den ledande
roll, som de genom sina aktivaste krafter förut utövade
exempelvis genom skriftställarverksamhet eller som ledamöter av
offentliga församlingar. Politiken och partierna ge de primatet.
Och medan de kvalificerade experterna ställa sig utanför riksdag
eller stadsfullmäktige, fyllas deras platser av lägre tjänstemän,
som visserligen ibland kunna vara dugliga fackmän men främst
väljas för att tillvarata ej de allmänna utan kårintressena. För
det offentliga livet blir det en blodavtappning. En följd är att
det politiska urvalet måste göras inom en mindre krets, och
dessutom bland en ofta mindre sakkunnig krets med ali
sannolikhet för att urvalet blir sämre än eljest. Ett annat resultat är
att ansvaret hos vederbörande för det allmänna och bela sättes
tillbaka för ansvaret för delen, d. v. s. för det som han eller hon
har till sitt dagliga värv. Överbetoningen av delansvaret
understrykes så mycket mera, som det moderna organisationsväsendet
ej sällan blivit både ett slags avledare och ersättning för det
allmänna politiska intresset.
Det vore emellertid oriktigt att förbise, att mycket av det
politiska ointresset bottnar i ren likgiltighet. Vi ha förut i dessa
spalter påtalat den ej sällan förbluffande låga politiska
allmänbildningen även i de kretsar, som eljest höra till bildningens
privilegierade. En ursäkt härför kan visserligen anföras: våra
dagars snabba reformtempo och massfabrikation av lagar samt den
nuvarande reglerings- och sociallagstiftningens enormt
komplicerade natur i jämförelse med den tid, då lagarna voro »få men
goda», helst dessutom korta och mycket lättfattliga. Även
riksdagsmännen ha förvisso nuförtiden svårt att grundligt sätta sig
in i mer än bråkdelen av ärenden (sålunda torde blott ett fåtal
jordbruksrepresentanter ha slagit i sig regleringspolitikens
detaljer och medan det förr var en lätt sak för dem att skriva en
motion om höjning eller sänkning av en tull, är det nu deras
tragik att systemets intrikata konstruktion avskräcker andra än
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
