Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vad mån har då denna ståndpunkt berättigande, om man
jämför med övriga länder, främst stormakterna? Även här har
diskussionen om »douhetismen» burit frukt. Sedan ungefär fem
år tillbaka (från och med den nya regimen i Tyskland) hava alla
stormakternas flygvapen förändrats på ett genomgripande sätt.
En febril kvantitativ förstärkning pågår samtidigt med att
vapnens struktur gives en mera offensiv prägel, som gör dem lämpade
för en luftkrigföring i stor skala, riktad mot de militära
maktmedlen eller mot hemorten. Ända till i år ha dock bombförbanden
knappast varit tillräckligt starka och utrustade med tillräckliga
reserver, som säkerställa uthålligheten, för att enbart eller ens
huvudsakligen genom en luftkrigföring mot hemorten gentemot
en annan stormakt fälla avgörandet. Från och med i år börja
emellertid rustningarna nå en sådan nivå, att man på allvar
måste räkna med bombanfall i stor skala, bl. a. mot hemorten.
För de små staterna innebär detta f. ö. ökade risker att komma
med i en europeisk konflikt. Flygvapnet lämpar sig nämligen väl
såsom påtryckningsmedel och flera mindre stater, t. ex. Sverige,
Danmark och Belgien, lämpa sig väl såsom språngbräda för en
stormakts luftanfall mot en annan stormakt.
Det verkliga antalet bombplan inom stormakterna är svårt att
fastställa. Oftast uppgivas överdrivna värden. För 1939 äro
följande mycket ungefärliga värden sannolika: England 1,200,
Frankrike 800, Ryssland (Europa och Asien) 1,500, Tyskland 1,500
och Italien 1,000. En allmän europeisk konflikt skulle sålunda
frigöra väldiga krafter. På vad sätt är det troligt att de skulle
användas och vilken verkan skulle de kunna beräknas få? Kommer
luftkrigföringen att huvudsakligen riktas emot militära mål eller
skola anfallen även gå ut över civilbefolkningen och näringslivet?
Vilken motståndskraft äga dessa mål och deras försvarsmedel?
Svaren på dessa frågor sysselsätta säkerligen många hjärnor i
nuvarande stund. Till stöd för bedömandena söker man
naturligen erfarenheter från verkligheten, nämligen från händelserna
under de senaste krigen — Abessinien, Spanien och Kina. Alla
stormakterna äro djupt intresserade. I Spanien pröva tyskar,
italienare och ryssar själva personal och material i aktiv strid
(på »frivillighetens» väg), medan västmakterna nöja sig med
rapportörer. Ännu så länge äro källorna rörande vad som hänt
ofullständiga och otillförlitliga, men de medgiva dock åtskilliga
hållpunkter av största intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
