- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugufemte årgången. 1938 /
404

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Luftkrigföringen i teori och praktik. Av G. A. Westring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arméns och 1,000 flygplan i marinens flygvapen.[1] Emellertid ha
kineserna fördelen att operera på de inre linjerna, d. v. s.
flygförbanden kunna jämförelsevis lätt dirigeras mot den av de tre
skilda krigsskådeplatserna, där de bäst behövas. Japanerna å
andra sidan måste dela sin styrka i tre helt skilda delar för
operationer på eller mot kinesiskt område, vartill kommer, att
hemlandet ej kan helt blottas på flygförband.

Japans flygstridskrafter äro uppbyggda för direkt samverkan
med armén och marinen, icke för en självständig luftkrigföring
mot hemorten. Helt naturligt har därför deras användning —
åtminstone till en början — anslutit sig till lant- och
sjökrigsoperationerna. Av största intresset i kinakriget är flygvapnets
användning under landstigningen vid Shanghai, under den fortsatta
framryckningen på denna front och i norr samt anfallen mot större
städer i hemorten, såsom Kanton och Hankow.

Vid Shanghaioperationen använde japanerna i första hand
marinflygförband, som medfördes ombord på hangarfartyg. Dessa
sattes in dels emot de kinesiska flygbaserna i trakten, dels emot
de kinesiska trupper, som skulle hindra en landstigning. För
kineserna erbjöd hela företaget ett utmärkt tillfälle att hindra
eller försvåra landstigningen genom bombanfall på trupperna,
innan dessa debarkerat från transportfartygen och under själva
debarkeringen, en användning av flygvapnet, som särskilt i vårt
land ansetts vara ytterst betydelsefull. Landstigningen kunde
emellertid genomföras utan nämnvärt motstånd från kinesiska
flygvapnet. Huruvida detta berodde på brister i organisation och
utrustning, outvecklade strategiska tankegångar eller på det
japanska flygvapnets nedhållande verkan är ovisst. Japanernas
flyganfall kommo emellertid i ett relativt sent skede av företaget,
varför framgången får tillskrivas det kinesiska flygvapnets och
dess lednings svaghet. Det japanska marinflygvapnets medverkan
torde avsevärt ha underlättat landstigningen, icke minst genom
att den hindrade kinesiska förstärkningar att komma fram till
landstigningspunkten.

Under operationerna till lands har flygvapnets medverkan —
förutom spaning m. m. i direkt anslutning till striden — bestått i
spaning och anfall mot förbindelser och trupper långt bakom
fronten. På så sätt har det blivit svårare för kineserna att utnyttja


[1] I Japan är flygvapnet uppdelat på armén och marinen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free