Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Stormaktstidens anda, uttryckt i dess diktning. Av Jacob Kulling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORMAKTSTIDENS ANDA
UTTRYCKT I DESS DIKTNING
Av lektor, docenten JACOB KULLING, Västervik
Den svenska stormaktstiden är en heroisk tidsålder. Professor
Johan Nordström liar visat, att den gamla götiska
historieromantiken varit en av de förnämsta inspirationskällorna till denna
själsstämning. Men lian har också antytt, vilken utomordentlig roll
den intensivt upplevda och tillägnade kristna religionen spelat för
den dödsföraktande vågsamheten; den har säkerligen i själva
verket varit den starkast drivande faktorn. Stormaktstiden var ett
trosstarkt tidevarv, dess människor voro så djupt förankrade i
den överjordiska verkligheten, att detta livet för dem liksom
förlorade mycket av sin realitet. I evighetens starka, klara ljus
kommo de jordiska förhållandena att te sig f utila och intiga; det
var ingen risk att våga skuggexistensen för det verkliga livet.
Eller man kanske också skulle kunna vända på påståendet och
formulera saken så, att den levande förnimmelsen av
förgänglighetens makt i människolivet hos dem skapade en lidelsefull
inriktning på det religiösa, på den eviga verkligheten.
Det förnämsta vittnesbördet om denna livsstämning utgöres av
stormaktstidens diktning, det ur en viss synpunkt mest genuina
uttrycket för dess inre liv. I själva verket är förkunnelsen om
förgänglighetens makt, om det jordiskas fåfänglighet och ringa
värde ett fullkomligt dominerande tema i denna diktning.
Tidevarvets skilda skaldestämmor förena sig här liksom i en mäktig
kör, vars mörka sång fyller hela tidsrymden med sina
tongångar.
Det är, som sig bör, gamle fader Stiernhielm, den svenska
diktens store förnyare under stormaktstiden, som anger tonen i
denna körsång, och det sker i den magistrala förgängelsehymnen
i genombrottsverket »Hercules». Skakande skildras här i bildrik
barockstil dödens fruktansvärda välde i människolivet och dess
alltförhärjande makt. Den krossar allt som har kraft och hälsa,
den »trampar i Träck» allt som är fagert ocli fint, den gör allt till
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
