Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Stormaktstidens anda, uttryckt i dess diktning. Av Jacob Kulling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob Rulling
ingång till den himmelska härligheten. Dahlstierna sjunger
därför dödens lov med stark och jublande röst, och han frågar, sedan
han på detta sätt ställt livsproblemet, med övertygande tonfall:
»Hoo är då / som sin Hog wed denna Jorden lödar.»
När Jacob Frese i sin diktning uttalar sitt förakt för världen
och dess fåfänglighet gör han det liksom sina diktarbröder därför
att han »en annan werld för sig wet», dit hans »matte själ» längtar
hän, därför att han visste, att människan i himmelen hade sin
»bäste del». Det är denna förvissning, som även fyller den förut
berörda De la Gar diska psalmen: »Jag Kommer af et brusand haf
På äkta glädie stranden.» Världsföraktet hade liksom på en gång
till förutsättning och följd en fullviss tro på en högre verklighet
ocli en trygg förankring i denna. Gud var tillflykten från ali den
jordiska förgängligheten, hans rike den enda säkra hamnen.
Döden var därför icke något fasaväckande, den öppnade endast
tillgången till en högre och renare och lyckligare livsform.
Det är detta för en 1600-talsmänniska alltid levande perspektiv,
som Spegel också med utgångspunkt i Jesu ord om de tvenne
herrskapen öppnar i sin kända psalm n:o 211: nian hade att välja
mellan världen och Herren Gud, ocli inte kunde man, menar den
karolinske biskopen, väl tveka ett ögonblick i det valet. Man
gjorde det inte heller. Man tryggade sig till evighetslivets
uppenbarare och Herre, den levande Kristus. Han blev tröstaren och
kraft- ocli glädjekällan i livets oro, betryck och smärta.
Stormaktstidens litteratur är också full av brinnande Jesuspsalmer.
När grevinnan Johanna Eleonora De la Gardie i några dikter
med vämjelse vänder sig bort från denna världens skatter och
gåvor, så är det därför att lion valt sig Jesus, som ger henne allt,
som felar henne, och för vilken ensam lion vill leva. Det är så
även pastor Michael Renner uppfattar sitt livsproblem; »ledse å th
värden, kär vedli sin Jesum» bedyrar han, att när han äger
Honom, så frågar lian efter intet annat i världen. Aktuarien Henrik
Georg von Brobergens livssituation är densamma. Han hade
funnit världen full av falskhet och flärd, endast Jesus hade kunnat
göra honom förnöjd, endast ban hade kunnat fägna hans hjärta
och fördriva ali sorg. Och då greve Erik Lindsköld i sin enslighet
besinnar sig på den »usla» jordiska tillvarons fåfänglighet och
mångahanda ränker, längtar han bort och önskar gå till sin Jesus
»som fullt för mig inskänker». (Psalm n:o 388.)
En renare ocli större ton liar denna Jesusdyrkan hos Håkan
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
