Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Mysteriet Röhm. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Engdahl
honom i ögonen, var arméns bristande politiska skolning. Hade
armén i november 1918 varit politisk, skulle republiken aldrig ha
proklamerats. Fronten skulle inte ha tillåtit det. Men nu tänkte
officerarna endast militärt. De voro så fackmässigt inställda, att
det, som gick utanför deras yrkes gränser, låg utanför deras
fattningsförmåga. Vad de under träget arbete byggt upp, det
raserades av sluga civila politiker. Dessa synpunkter idisslar Röhm
åter och åter, och som det ofrånkomliga slutpåståendet hamrar
han fast sitt krav på soldatens rätt att i sista hand bestämma i
politiska angelägenheter. Det är soldaten, som i krig måste ta
ansvaret: då är det också soldaten, som skall gestalta freden.
Med denna åskådning kom Röhm till Hitler. Den
nationalsocialistiska rörelsen syntes honom vara den enda, som politiskt vågade
sjunga ut. Röhms nummer i partiet var lägre än 70. Han
hörde till de äldsta. Men hans huvudsakliga politiska verksamhet
under dessa första år var icke ägnad N. S. D. A. P. Det fanns vid
den tiden ett otal nationella sammanslutningar i Tyskland,
framför allt av försvarspolitisk natur. Röhm hade aktivt deltagit i
general von Epps kamp mot den röda rådsrepubliken i München
1920, och han hade sedan kommit att organisera ett frivilligt
med-borgarvärn, som dock senare upplöstes. Därmed hade han
emellertid dragits in i de frivilliga värnförbanden, och som ledare för
Münchenavdelningen av organisationen Riksflaggan spelade ban
en icke obetydlig roll.
Det fanns emellertid kretsar, som strävade efter en
sammanslutning av alla nationella organisationer till en handlingskraftig
enhet. Röhm blev tidigt en anhängare av denna tanke. I början av
1923 fick den vind i seglen. Mussolinis nyligen vunna
maktställning efter marschen mot Rom hade kommit de nationella
känslorna att vakna även norr om Alperna. I »det tyska
kampförbundet» slöto sig en rad organisationer samman till en front, som
skulle uppträda enhetligt. Dess militäre ledare blev en
överstelöjtnant Kriebel, som tycks ha varit en utomordentligt
handlingskraftig person. Röhm kämpade bela tiden för Kriebels militära
auktoritet, samtidigt som han ville låta Hitler få den politiska
ledningen. Till den ändan författade Hitler på Röhms
tillskyn-dan ett P. M. i vilket han sammanfattade kampförbundets
politiska mål. Detta P. M. blev emellertid till en början föremål för
allehanda diskussion mellan de olika organisationernas
representanter, så att det hela, för att citera Röhm, mera kom att likna
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
