Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Mysteriet Röhm. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Engdahl
År 1928 antog Röhm ett erbjudande att följa en tysk
militär-mission till Bolivia, där han nedlade ett förtjänstfullt arbete i den
bolivianska armén. I sina minnen betecknar han denna tid som
en av de lyckligaste i sitt liv. Han fick åter vara soldat. Han fick
åter ägna sig åt det främsta av alla yrken, krigets. Efter den
glänsande nationalsocialistiska segern 19S0 återkallades han
emellertid av Hitler och antog då posten som Hitlers stabschef
inom S. A.
I denna egenskap kom han sedan att kvarstå. Under de ofta
nervpåfrestande åren mellan den första stora valsegern och det
definitiva makttillträdet var det Böhm, som främst skötte
underhandlingarna med riksvärnskretsarna, medan Göring
specialiserade sig på de politiska och ekonomiska grupperna. I december
1933 inträdde han som riksminister utan portfölj i regeringen.
Kort dessförinnan liade han i Nationalsozialistische Monatshefte
publicerat en artikel, som i hög grad har intresserat världen. Det
är en uppsats, som fått titeln: S. A. och den tyska revolutionen.
Böhm gör i denna artikel gällande, att den nationella resningen
blott är en början till den nationalsocialistiska revolutionen.
Liksom kriget förråddes av etappen, håller revolutionen på att
förrådas av reaktionärer och fegingar, som aldrig vågade sticka fram
näsan, när det gällde, men som nu hoppa fram ur sina hål för att
kapa åt sig vinsterna.
De sociala tongångarna i denna artikel falla starkt i ögonen.
Röhm var emellertid även nu i första rummet soldat. Han
behövde stormavdelningarnas stöd i sin strävan att bli Tysklands
främste soldat och i spetsen för tyska härar få utkräva hämnden
för 1918. Bakom de sociala fanfarerna dundra i själva verket
revanschkrigets basunstötar. Så länge Hitlers stabschef blott
kämpade för fortsatta sociala reformer, hade han Hitlers öra. Men
då dessa reformkrav utnyttjades för en agitation, vilken höll
på att bli ett sprängstoff, då kunde Hitler inte följa längre. Det
måste otvivelaktigt ha varit en fruktansvärd inre tvekamp, innan
Hitler definitivt beslöt att utesluta Röhm ur den innersta kretsen
av sina medhjälpare. Röhms tal om den äkta nationalsocialismen
gick belt i Hitlers anda, men hans militarism skorrade i det
sammanhanget. Hitler har intuition för det rätta ögonblicket. Rölim
var en av dessa icke alltför ovanliga figurer, som nog kunna tänka
både klart och skarpt, men som äro i fullkomlig avsaknad av
känselspröt, som inte ha begåvats med det sjätte sinne, som gör
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
