Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Ålandskonventionens revidering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålandskonventionens revidering;
men med undantag för Kökars äro dessa holmar för närvarande
i huvudsak obebodda. Ur den åländska självstyrelsens synpunkt
är detta en rätt betydelsefull sak. Under alla förhållanden måste
man från svensk sida ovillkorligen vidhålla, att
demarkations-linjens flyttning självfallet icke får medföra någon ändring av
landskapet Ålands gränser; men ett av huvudskälen för
demilitariseringen liar alltid varit, att alla möjligheter för
förskjutning eller politisk påtryckning på ålänningarna skulle vara
uteslutna. Genom att så gott som hela det bebodda Åland förblir
obefäst, kan denna fördel fortfarande anses säkrad. I synnerhet
torde detta vara fallet, om ålänningarna gå med på att åtaga sig
värnpliktsbördan. Skulle så icke bli fallet, är det tänkbart att
hela frågan måste förfalla. Det uppges emellertid, att opinionen
bland ålänningarnas breda lager numera skall befinnas vara en
annan och försvarsvänligare än som kunnat utläsas ur vissa
yttranden, särskilt 0111 finska regeringen ger landstinget tillfälle att
formligen ta ställning till hela problemet. Man får därför
hoppas, att icke Sverige ocli Finland ställas inför behovet av en
överenskommelse om Ålands försvar utan ålänningarnas
medverkan. Det är Sveriges rätt och plikt att värna Ålands
svenskhet. Men detta är möjligt först om själva Åland värnas mot
främmande inkräktare. Demilitariseringen avsåg ursprungligen bl. a.
att befria ålänningarna från närvaron av finskspråkig militär på
öarna. Detta syfte kan nås trots att demilitariseringen delvis
upphör, såvida ålänningarna själva äro beredda att bära ökade
bördor. Tilläggas må, att det måste förutsättas som självfallet
att kommandospråket på Åland blir svenska.
Det har av båda de närmast intresserade regeringarna
framhållits, att man endast önskar gå lagliga vägar och respektera
gällande fördrag. Under sådana förhållanden kräves för den nu
ifrågasatta lösningen bifall även av Ålandskonventionens
signatarmakter: England, Frankrike, Italien, Danmark, Tyskland,
Polen, Lettland ocli Estland. Ryssland, som uttryckligen vägrat
att biträda 1921 års konvention, liar ingen formell rätt att yttra
sig, men torde genom Nationernas Förbund kunna få tillfälle att
inverka på frågans behandling. Som synes är det en rätt
vansklig procedur som förestår, innan det blir möjligt att övergå från
ord till handling. Likväl måste man ge regeringen rätt i att detta
förfaringssätt är det enda möjliga. En av vinsterna med de nu
ifrågasatta försvarsåtgärderna är just att signatärmakterna och
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
