Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svensk inrikespolitik i världskrisens skugga. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Heckscher
vara passerad och den svenska exportindustrien redan haft stark
känning av en begynnande försämring i läget, vill det knappast
förefalla som om denna skulle antaga en tillnärmelsevis så
krisartad karaktär som förra gången, bland annat därför att
näringslivets män i så gott som alla länder tagit lärdom av den bittra
erfarenheten och visat större försiktighet. Våra inrikespolitiska
problem ha därmed förlorat, ingalunda sin betydelse, men vad
man skulle kunna kalla det omedelbara spänningsmomentet.
Ännu vid höstens val ha partiorganisationerna i stort sett
lyckats få fram sina skaror till valurnorna, men de politiskt
opinionsbildande individerna och medborgargrupperna i både
»arbetarklassen» och »medelklassen» börja vända sin
uppmärksamhet åt andra håll. En liten grupp intellektuella radikaler
har visserligen ännu ej hämtat sig från den första
förtjusningen över möjligheterna till fritt och obehindrat
experimenterande med den svenska socialpolitiken, men flertalet av de
politiskt intresserade har fäst blickarna på det drama som utspelas
utanför våra gränser, visserligen icke utan mycken undran över
hur lång tid som ännu återstår tills även Sverige måste gå att
intaga sin mer eller mindre ansvarsfyllda plats på scenen.
De inrikespolitiska återverkningarna härav äro betydelsefulla
och förtjäna större uppmärksamhet än hittills kommit dem till
del. När det gäller utrikespolitiken gå nämligen de politiska
åsiktsmotsättningarna alis icke efter samma linjer som i de
socialpolitiska spörsmålen. Herrar Rickard Sandler, K. G.
Westman, Gustaf Andersson i Rasjön, Gösta Bagge och Rütger Essén
företräda olika schatteringar och olika uppfattningar om de
lämpligaste medlen, men målet — att så långt som det är möjligt
bevara Sveriges neutralitet och politiska handlingsfrihet — är
för dem alla gemensamt. Vad som gäller ledarna, gäller i
betydande grad även deras mera ansedda partivänner, och av allra
största vikt är att hos många av dem håller på att utbilda sig
den uppfattningen, att denna gemensamma strävan är av större
betydelse än några inrepolitiska meningsskiljaktigheter, ej minst
därför att det här gäller möjligheten att över huvud få bedriva
en självständig svensk reformpolitik.
I en akut konflikt, d. v. s. krig eller omedelbar fara för ett
sådant, skulle denna gemensamma övertygelse finna sin naturliga
utlösning i en allmän nationalregering, icke främst för att de
personligen dugligaste krafterna skola kunna användas på
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
