Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalitetens rätt ocli segermakt
i sin egenskap av avskärmare eller barriär ej lämna
hundraprocentig säkerhet, helst om man tänker på flygvapnets
revolutionerande av krigsväsendet. Men likafullt måste de minska
friktionerna mellan de imperialistiska stormakterna och försvåra
dessas inbördes krigföring. Genom nya statsbildningar har
Ryssland avlägsnats från varje irriterande grannskap till någon av
de gamla stormakterna, vilka nu landvägen endast stöta till
varandra vid tre av Schweiz’ sidor. Såsom ett rent tankeexperiment
skulle man kunna fullfölja »zonplanen» och konstruera ett
Europa, där det gamla Burgund med Lothringen, Savoyen och
Provence alltjämt vore ett levande etniskt begrepp och i
motsvarande grad självständigt; där vissa Tyrolområden i enlighet
med befolkningens önskan efter världskriget fått ansluta sig till
Schweiz; där den ukrainska republiken, omfattande de nu på
fyra stater fördelade lillryssarna och rutenerna, ej stannat vid
att bli en efemär och dagsländeliknande efterkrigsskapelse; och
där slutligen Vilnaområdet -— givetvis förutsatt att det verkligen
har litauisk folkmajoritet — tillfallit Lituania rediviva. I detta
Europa skulle samtliga stormakter på ett par småsträckor när
fått på nationell grund uppbyggda stater såsom isoleringsband
mellan sig; endast mellan Tyskland och Polen — därest nu det
senare landet bör inrangeras bland stormakterna (försöken att i
en del av »korridoren» restaurera kasjubiskan äro givetvis utan
betydelse i detta sammanhang) — samt, ehuru i minskad grad,
Ryssland och Polen skulle friktionen bestå. Det vore knappast
något tvivel underkastat att ett dylikt ideal-Europa skulle kunna
leda stormakternas intressen mera inåt dem själva och deras egna
interna statsuppgifter än vad som skett och alltjämt sker under
en status, där gränserna med sina tekniska vidunder av
befästningar stöta direkt ihop.
Ur ekonomisk synpunkt har tillkomsten av de många nya
staterna otvivelaktigt bidragit till världshandelns desorganisering,
icke minst därigenom att gamla marknader söndertrasats.
Problemet måste nog dock preciseras till att gälla frågan, i vad mån
denna desorganisering till följd av utvecklingens egen gång
under andra förhållanden varit undviklig och vilken andel
nystatbildningen har i det nuvarande kaos, vid sidan exempelvis av
Versaillesfredens ohållbara skadeståndsbestämmelser. Även en
icke-fackman har härvid rätt att göra ett par konstateranden.
Har den hypertrofierade protektionismen sin dryga skuld till de
491
34— 38559. Svensk Tidskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
