Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elis Håst ad
är, att en sådan grund lägges för det framtida Europa, att de
eviga gränstvisternas ständiga krigshot undan för undan bringas
ur världen. Erfarenheten har visat ett: att ideologier kunna
ändras, partier växla och styrelsesätt bytas men att nationaliteten
evigt lever och utgör den stabilaste och oförkränkbaraste av alla
politiska faktorer. Pinnes det någon annan utväg att på ett
hållbart fundament förankra den europeiska freden än skapandet av
statsbildningar, som antingen helt bygga på nationalistisk grund
eller tillfredsställande löst sina nationalitetsprogram? Om man
svarar nej, beror det därpå att nationalismen till sina yttersta
konsekvenser och strikt genomförd måste denationalisera Europa.
En sund nationalism måste innebära samma aktning för andra
nationaliteter som man kräver av andra för sin egen. Den
betyder koncentration inåt och desintresserat umgänge utåt.
Det nutida, i ordets bästa mening vänsälla förhållandet mellan
de nordiska staterna eller harmonien mellan de baltiska
randstaterna eller den begynnande pacificeringen av Balkan ge lärdomar
i denna riktning. Man kan också hänvisa till de Napoleonska
staternas korthusliknande fall, till att Schweiz under fyra sekler
blott behövt föra försvarskrig mot Napoleon, till respekterandet
av Portugal, Holland o. s. v. Att utvecklingen i Amerika kunnat
försiggå så relativt fredligt är väl även att tillskriva frånvaron
där av samma svårartade nationalitetsproblem som i »den gamla
världen». När Schweiz’ tyska kantoner nu synas på väg att
legalisera sitt »schwytzerdutsch» och därigenom vilja skänka
sin kultur samma särprägel som holländarna givit sin, är även
det ett bevis för att en egenartad nationalitet anses som ett
pansar; det var också för att värna denna kultur, som eljest
vresiga federalister i Schweiz i somras vid folkomröstningen om
den enhetliga strafflagen lade sin röst för denna och möjliggjorde
dess införande. Betydelsefullast i nuvarande maktläge är Hitlers
proklamerande av respekten för andra kulturer och dessas
integritet. De kretsar, som förfasa sig över en gränsrättning i
Tjeckoslovakiet, ha inga mänskligt att döma bestående lösningar att
offerera. I sitt misskännande av nationalitetens kraft motverka
de därför vad det nuvarande och kommande Europa mest
efter-trängtar: frid och fred.
En annan konklusion ligger innesluten i denna mer eller
mindre fatalistiska uppfattning om att nationalismen i här
diskuterad mening måste löpa linan ut. Framtidens stora europeiska
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
