Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalitetens rätt ocli segermakt
nationalitetsstrider torde, sedan eller om problemen i
Centraleuropa samt i länderna mellan Östersjön och Egeiska havet
kunnat lösas, sannolikt komma att utspelas i de områden av
Ryssland, där ukrainarna och turkarna bo. De äro för många — cirka
25 miljoner var — för att Sovjet beträffande dem skall kunna
förfara på samma cyniska sätt som gentemot finnarna i
Ingermanland och Karelen, där receptet varit deportation och utrotning.
I den mån Ryssland civilisatoriskt kan höja sig till västeuropeisk
nivå och därigenom få en större attraktionskraft än nu gentemot
ryssarna i grannländerna, måste man även räkna med att
gränsproblem av större eller mindre omfång kunna uppstå i Estland
söder om Peipsi, i Latgale i Lettland och längs Polens ryska
gräns. Och i Västeuropa vänta främst Belgiens och Spaniens
interna nationalitetsfrågor på sin lösning.
Till sist: tron på nationaliteten som det bärande och nu
tydligen enda tänkbara underlaget för en fredlig samlevnad i
Europa innebär icke, att man faller i farstun för allt det
charlatanen, som nu bedrives i nationalitetens namn, eller att man
skänker någon större aktning åt den italienske diktatorns färska
bekännelse till folkens självbestämningsrätt — därtill gravera
Fiume, Sydtyrolen ocli Abessinien honom för mycket — eller att
man ger Tjeckoslovakiets grannar och »fordringsägare» några
höga moraliska vitsord som förebildliga stater — allra minst
Ungern, vars hårda behandling av dess minoriteter torde ha varit
exempellös i det civiliserade Europa — eller att man sätter tilltro
till allt väsen om tjeckernas »terror». Lika väl som de
exproprierade vilja bli expropriatörer, lika lätt kunna »förtryckta» folk
spela rollen av »förtryckare» eller vice versa. Ingen kan urskilja,
vad som härvidlag är sanning eller infam lögn; det är nog att
konstatera, att nationalismen sätter krafter i rörelse, som i sin
ohejdbarhet endast vika för övermakt och likväl fortsätta att
underjordiskt leva. Vi svenskar lia i vår trista unionshistoria det
bästa måttet på nationalismens okuvlighet, vid sidan om gott
eller ont, rätt eller orätt, förnuft eller vidskepelse. Den ganska
ringa frågan om gemensamt eller tudelat konsulatsväsen och om
svensk eller unionell utrikesminister var tillräcklig att göra
unionsförfattningen, som i övrigt gav Norge den mest oavkortade
självständighet, till en »pakt», som vi forpestes i. Och när
skilsmässan efter djup och varaktig söndring äntligen skedde i
Karlstad 1905, grundande en vänskap som nu ter sig som av granit,
497
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
