Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Advokatsynpunkter på engelsk rättvisa. Av Fritz Kaijser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fritz Kai]ser
Fullkomligt obevisat är »Barristers» påstående att domarna icke
skulle kunna bevara sin opartiskhet i »arbetarmål». Alltsedan
Sidney Webb skrev sin bok om fackföreningsrörelsens historia i
England ha radikala skriftställare upprepat denna beskyllning
mot domstolarna under hänvisning till deras hållning i de stora
fackföreningsmålen vid sekelskiftet 1900. Nu föreligger
emellertid sedan ett par år tillbaka en vederhäftig skildring — Derek
Walker-Smith Lörd Reading and his Cases, London 1934 — av
vad som hände i dessa mål. Det är alltså ingen tillfällighet att
»Barrister» i stället fallit tillbaka på det mer än hundra år gamla
Tolpuddle Case. Att de konservativa uppviglarna i Ulsterfrågan
1914 icke anklagades och dömdes berodde på den liberala
regeringen, som icke ville åtala. Att polisens husrannsakan hos
kommunistagitatorer 1926 godkändes av domstolen men 1S34
underkändes torde stå i samband med nedgången i partiets
medlemsantal. 1926 var det öppet revolutionära kommunistpartiet,
understött som det var av Sovjetryssland, en hotande samhällsfara.
1934 hade det övergått till en jämförelsevis ofarlig ideell förening.
Mer berättigad synes kritiken av den »fria» rättegången vara.
I England bestämmer ett advokatkollegium suveränt — utan att
sökanden liar möjlighet att överklaga beslutet eller ens lära känna
motiven för det — när sådana omständigheter äro för handen att
kåren, solicitors och barristers, gratis kan erbjuda sina tjänster
åt den fattige. Till »sådana omständigheter» hör att parten skall
ha utsikt att vinna målet och att han bevisligen saknar medel
att gälda rättegångskostnaden men därjämte att han skall kunna
deponera en summa på minst 3 £ för löpande kostnader. I England
är den fria rättegången m. a. o. ett slags välgörenhet från
advokatprofessionens sida, men förutsätter å andra sidan —• ocli detta
står i uppenbar strid med välgörenhetsprincipen — att den fattige
är beredd att offra en betydande del av sina tillgångar för den
goda sakens skull. Mot ett sådant system kunna givetvis
allvarliga anmärkningar riktas, i ali synnerhet då det kan visas att
blott en försvinnande del av de »hjälpta» fallen •— något
hundratal per år — icke äro skilsmässomål — ännu i dag obligatoriska
High Courtmål — och procederet endast gäller för High Courts
men ej för den domstol, County Court, där majoriteten av den
fattiges mål handläggas.1
1 1934 var totalantalet »fria» rättegångar 2,134. I 1,848 fall bifölls talan.
Av dem voro 1,710 skilsmässomål (matrimonial causes). Enligt meddelande från
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
