Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Nya biskopsord. Av Åke V. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
tjänare.» Många konkreta förslag till reformer och förbättringar
givas, vilka här tyvärr måste förbigås. Jag fäste mig särskilt vid
tanken på större omväxling efter lokala behov i vår högmässa. »Det är
icke nödvändigt, knappast önskvärt, att gudstjänsten förlöper exakt
lika till alla sina delar i ett anspråkslöst träkapell och en majestätisk
katedral.»
Naturligtvis kan man här ha olika mening om en del detaljer.
Kanske är önskemålet om de unga prästernas celibat trots den
hov-samma formuleringen en smula förvånande. Bör icke större hänsyn
tagas till församlingarna, som väl ofta äro i lika stort behov av en
ung adjunktsfru som av en prostinna, och till de blivande
prästbarnen, som av många skäl behöva unga föräldrar, än till de åldrande
prästernas intresse av att på billigast möjliga sätt kunna skaffa sig
ersättare eller ämbetsbiträde? Kanske skall man också i församlingar
med säsongmässig befolkningsanhopning långt från kyrkan, t. ex.
vid en badort, stå en smula frågande inför biskopens råd att blott
»med stor försiktighet» begagna den sedan 1927 öppna möjligheten
att förlägga en och annan högmässa till annan plats än kyrkan.
Däremot torde ingen berättigad anmärkning kunna riktas mot
de sidor i detta herdabrev, som behandla den teologiska olikheten
mellan Uppsala och Lund. Trots alla stridsfanfarer, som höjts och
som givit eko i rätt vida kretsar, och trots ali kritik, som behövs i den
vetenskapliga debatten, torde Brilioths omdöme vara riktigt, att »det
för vår kyrka varit en stor tillgång att äga två härdar för teologiskt
arbete», att divergensen »ofta varit en befruktande och livgivande
faktor» och framför allt, att det väsentliga är helt gemensamt, såsom
uppfattningen av Skriften, försoningsläran, kyrkotanken och
ställningen till reformationen. Från båda hållen måste vi nog instämma
i biskopens egna ord i denna fråga: »Omdömena i pressen ha ofta
varit förhastade ocli brustit i sakkunskap.»
Samma intresse både för de stora kyrkliga linjerna och
detaljfrågorna visar brevet till Luleå stift av biskop Bengt Jonzon. Den i
dessa sammanhang brukliga självbiografiska avdelningen vidgar sig
här till en principiell betraktelse över förhållandet mellan
omvändelsekristendom och uppfostringskristendom. En betydande
huvuddel är ägnad åt prästens och den kristnes ställning till Skriften. I
en icke alldeles lättillgänglig men för alla bibelläsare högst väsentlig
utredning visar biskopen, särskilt med ledning av Luthers utläggning
av Galaterbrevet, hur tron på Kristus är nyckeln till Skriften och hur
Skriftens ord bliva Guds ord blott när och i den mån de driva
människan till tro på Kristus. Helheten, budskapet om Kristus såsom den
fullkomlige Gudsuppenbararen och tillvarons stora under, blir det
första, och därifrån få detaljerna sin betydelse. Men »det som i
evangeliernas berättelse måhända synes bära märken av att icke vara i
egentlig mening historiskt blir på sitt sätt även det ett vittnesbörd
om honom själv såsom alla unders under». Denna evangeliska
ställning till Bibeln, som innebär både bundenhet och frihet inför Ordet
och gör rättvisa både åt förnuftets rätt och åt kravet på lydnad och
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
