- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugufemte årgången. 1938 /
512

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Nya biskopsord. Av Åke V. Ström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Litteratur

ögonblick som det mänskliga är trampat under fötterna, är
människans skapare förnekad. I samma stund som ’människosjälens
oändliga värde’ hänas, är synden ett dött ord och Guds barmhärtighet utan
föremål.»

Helt naturligt är det många frågor, som behandlas i alla tre
herdabreven. Hit hör t. ex. förhållandet till olika kyrkliga rörelser och till
frikyrkorna. Alla tre biskoparna äro stora ekumener. Endast en
falang betraktas med tydlig ovilja: de fåtaliga kyrkliga
»reformvänner», som önska en reduktion av den kristna läran och tillvita
kyrkan en förvanskning av Jesu evangelium. Jonzon kallar deras
anspråk »godtycke och charlataneri», och Brilioth slår fast, att dessa
präster och teologer, som »glömt sig kvar i en gången tid» ha »brustit
i lojalitet mot den kyrka de lovat att tjäna och ansett sig berättigade
att sätta sina egna meningar i stället för det gamla evangeliet».

Till oxfordrörelse och högkyrklighet söka biskoparna däremot icke
»taga ställning» utan låta dessa rörelsers bärande grundtankar spela
in och befrukta framställningen utan speciell hänsyn till upphovet,
vilket naturligtvis inte utesluter saklig kritik av överdrifter och av
sådant, som icke stämmer med vår lutherska kyrkosyn. Trots att de
tre biskoparna personligen ha olika inställning till de båda
rörelserna, kan man med glädje konstatera, att intet av breven gjorts till
en propagandaskrift för någon av dem.

En annan företeelse, som alla behandla, är den avtagande
kyrk-samheten. Från Växjö manas »alla, som hava kyrkan kär, att besinna
den kyrkliga värnplikt, som de ha att utföra i kyrkbänken», och i
karlstadbrevet heter det: »Det bildas föreningar i legio. En förening
vore nödvändigare än någon annan, en kyrkogångsförening, som hade
till enda uppgift att inprägla hos varje medlem hans enkla plikt att
icke beröva andra och sig själv och prästen sin medverkan till den
gemensamma uppbyggelse, som ett fullsatt kyrkorum innebär.» Det
bör här inskjutas att en sådan förening existerar: Anskarsringen,
som utan mycket buller fullgjort stora delar av oxfordrörelsens
program långt före »Oxford». Annars är den synpunkt, som här
anläg-ges, mycket tänkvärd: utebliven kyrkogång är ingen privatsak utan
innebär just att »beröva andra sin medverkan».

Till sist må blott antydas ännu ett stort tankekomplex, som
sysselsätter alla brevskrivarna: kyrkans insats i stat och samhälle.
Bune-stam är också här den som framför allt tar upp frågan från
principiell synpunkt. På mycket goda grunder skriver han: »Ju mer t. ex.
staten i vår tid tager avstånd från kristendomen och öppet eller
hem-ligen proklamerar sig som antikristen, ju mer tvingas kyrkan att i
sin lära göra sig klar sin ställning till staten och att söka sig fram
till något som liknar ett kristet politiskt program — i syfte att
förhindra, att det politiska livet så gestaltas, att lion lider intrång i sin
frihet att förkunna evangelium.» Och sedan utvecklar han, hur en
folkkyrka i sitt förhållande till stat och kultur måste gå två till
synes motsatta vägar: dels söka omskapa samhällsformerna, institutio-

512

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free