Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Det böhmiska kastellet i ruiner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Det böhmiska
kastellet i ruiner?
Den 23 september.
På ett skrämmande sätt har den sudettyska
frågan illustrerat, hur hastigt den världshistoriska
utvecklingen sker i dessa dagar. Ända sedan Versaillesfreden har den
statsbildning, som då kom till såsom belöning för tjeckernas
förräderi mot habsburgarna, spelat en ledande roll bland Europas
andra-rangsstater och dess spetsar, en Masaryk, Benes eller Hodza tillhört
storpolitikens förgrundsfigurer. Ännu i maj 1938 strandade ett tyskt
försök till hastig och radikal lösning av det sudettyska problemet på
tjeckernas egen och västmakternas fasta hållning. Men den dag, då
detta skrives, hava ej endast England och Frankrike utan även
Pragregeringen själv nödgats bita i det sura äpplet och låta
»Centraleuropas enda demokrati» amputeras. Osvuret är dock i detta fall bäst:
även om Benes nödgats acceptera, kan en omstörtning i
Tjeckoslovakiet bringa en militärdiktatur till makten för att upptaga en sista
förtvivlad kamp. Den skulle i så fall ledas av ett desperat hopp att mot
deras vilja kunna tvinga in västmakterna i kriget, om de se ett
segrande Tyskland stå i begrepp att sluka ej blott sudettyskarna utan
hela Böhmen-Mähren. Eller också kan den benägenhet att vid
framgång oavbrutet skärpa sina krav, vilken gör alla underhandlingar
med Tyskland så vanskliga, i sista stund medföra, att spelet slås i
stycken trots alla Prags, Paris’ och Londons häpnadsväckande
eftergifter. Den 21 september tyda emellertid tecknen snarast på
Tjecko-slovakiets styckning utan svärdslag. Västmakternas påtryckning i
Prag bar varit mycket stark.
Den tjeckoslovakiska stat, som skapades 1918—1919, är ingalunda en
frukt av folkens självbestämningsrätt. Detta måste fastslås inför de
gråterskor, som skyndat till, nu som alltid, då en tysk rätt hävdas
mot Versaillesdiktatet. Vad som här styckas och slaktas, är —
förutsatt att uppgifterna hitintills om Londonuppgörelsen äro riktiga —
ej den tjeckiska nationen, som man skulle kunna tro vid läsningen av
många engelska, amerikanska och svenska presskommentarer, utan
det Österrike-Ungern i miniatyr, som Bsnes’ och Masaryks diplomati
lyckades karva ut ur många folkslag bland Donaumonarkins spillror.
Av Tjeckoslovakiets ungefär femton miljoner invånare utgöres
knappt hälften av tjecker. Slovakerna äro ungefär 2 miljon.
Tillsammans utgöra dessa folk sålunda två tredjedelar av den
hittillsvarande statens befolkning. Men slovaker och tjecker äro ej ett folk
i högre grad än t. ex. norrmän och svenskar. Deras historiska
utveckling är helt olika, och för första gången bo de efter 1918 inom samma
stats gränser. De löften om utsträckt självstyrelse, som tjeckerna
under världskriget hade givit slovakerna i det s. k. Pittsburghavtalet,
kränktes hänsynslöst, sedan det större folket kommit i sadeln. Vad
man sedan har sökt skapa, är en tjeckisk nationalstat, ej en tjecko-
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
