Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Det böhmiska kastellet i ruiner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
i något slags samband med slovakerna, utan främmande minoriteter
att topprida, är en nödvändig beståndsdel i ett Europa, som ännu är
grundat på nationalitetsprincipen. Man får därför hoppas, att de
sista timmarnas rykten om ännu mer vittgående tyska planer av ren
erövringskaraktär komma att visa sig sakna fog. Oni den vid
Londonmötet planerade internationella garantin (om vars värde
tjeckerna efter de sista dagarnas erfarenheter av den franska alliansen
knappast torde göra sig alltför höga begrepp) kommer till stånd, löses
också den allians med Ryssland, som varit ett för Europa i dess
helhet så olycksbådande inslag i Benes’ politik, och stänges Litvinov
utanför den rysk-polska gränsen. Härmed skulle också den framtida
grannsämjan mellan tyskar och tjecker i någon mån underlättas,
även om den naturligtvis efter vad som hänt, endast skymtar i ett
mycket fjärran perspektiv.
Inför den Greuelpropaganda, som drivits på tyskt håll och nu synes
leda till avsett resultat, får det ej glömmas, att minoriteterna i
Tjeckoslovakiet ingalunda hava hört till Europas sämst behandlade.
Tjeckerna hava långt ifrån uppträtt som italienarna mot sina
slove-ner och tyrolare, ryssarna mot ingermanlänningarna eller tyskarna
mot judarna. Tjeckerna hava ej åsamkat sig skuld genom
skoningslöst förtryck utan genom brutalt och översittarmässigt betonande av
hela statens tjeckiska karaktär, särskilt vid ämbetstillsättningar och
på det ekonomiska området. Dessa metoder, särskilt när de
praktiserats av en majoritet, som uppfattats såsom lägre stående, hava
varit nog för att driva minoriteterna ur staten.
Den i Berchtesgaden och London konstruerade lösningen, vars
genomförande som sagt ännu är högst ovisst, är både politiskt klok och
ur historisk och nationell synpunkt rättvis. Men den ger skäl till
allvarliga farhågor. Det fruktansvärda hotelse- och
utpressningsmaskineri, som har använts mot tjeckerna, kan lika lätt nyttjas mot en
annan mindre stat, som ej innesluter några minoritetsproblem men
t. ex. döljer värdefulla naturtillgångar. Intet i stormakternas
hållning sedan 1935 antyder, att den ansatta staten i en dylik situation
skulle hava någon hjälp att hoppas. Särskilt för folken i
Sydöst-Europa ter sig utvecklingen hotfull, men det finns heller ingen
anledning att måla läget kring Östersjön alltför ljust. De senaste
händelserna visa, att ej blott Folkförbundet utan även den klassiska
folkrätten har upphört att existera. För de små nationerna finnas inga
andra utvägar än att stärka sin försvarsberedskap till den högsta
möjliga och att ej blott i officiella dokument utan även i pressen och
i privatpersoners offentliga uttalanden undvika allt, som kan tydas
som utmaning eller partitagande. Någon fullständig trygghet skänka
ej heller dessa medel, men de kunna i avsevärd grad minska farorna.
P. S.
De sex dagar, soin hava förflutit, sedan ovanstående skrevs, hava
tyvärr besannat de där uttalade farhågorna. Å ena sidan råder intet
.517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
