Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Märkvärdiga teaterreformatorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ställts alltför mycket i förgrunden, då man vet att ingen
teaterföreställning i världen dikteras av regissörsviljan i så stor utsträckning
som de stora filmerna, vilkas besökare räknas i miljontal. I själva
verket är det filmen, som förändrat publikens blick på teatern och
skärpt dess krav både på spel, regi och utstyrsel. Ännu för tjugufem
eller trettio år sedan kunde mycket passera på teatern, som av
välvilliga bedömare brukade kallas »gammal god skola» men som i själva
verket ingenting annat var än den själlösaste slentrian. Dylikt går
icke numera. Filmregissörerna, som hade den allt avslöjande
kameran till hjälp, sågo sig ställda inför det obönhörliga kravet att
hänsynslöst utrota alla dylika reminiscenser och med ali makt inrikta
sig på att skapa föreställningar, fullständigt enhetliga i spelstil och
formgivning. Teatern måste, om den ej vill ohjälpligt stanna efter
på vägen, följa samma linje och tillämpa samma principer. Skulle
den svenska nationalscenen på denna punkt visa tendenser att följa
de sakkunniges direktiv och sålunda falla tillbaka i ett föråldrat
spelsätt torde reaktionen från publikens och kritikens sida icke låta vänta
på sig.
I fråga om de kungliga scenernas administration ha de sakkunnige
som väntat var upptagit planen på en sammanslagning. Vardera
scenen skall enligt deras förslag ha sin egen chef, men högsta ledningen
skall ligga i händerna på en styrelse 0111 tre medlemmar; de
ekonomiska angelägenheterna skola för bägge scenernas vidkommande
skötas av en ekonomidirektör med vidsträckta befogenheter. Man fäster
sig här i främsta rummet vid mängden och betydelsen av de
uppgifter, som läggas i styrelsens händer. Dess treenighet skall för både
Operan och Dramatiska Teatern fastställa spelplaner, bestämma om
inköp av nya operor och teaterpjäser, avgöra frågor om
gestaltandet av den klassiska repertoaren, anställa personal, bestämma dess.
löner och i övrigt fylla en mängd andra viktiga uppgifter i det
praktiska teaterarbetet. Man frågar sig hur det skall vara möjligt att i
vårt land leta upp tre personer, som icke blott kunna läsa och bedöma
partitur, t. o. m. av moderna kompositörer — detta är som bekant icke
precis något lekverk — utan också kunna väga mot varandra
exempelvis Giraudoux, 0’Neill, Pirandello, Kai Munk och Pär Lagerkvist,
för att nu icke tala 0111 att man av dem måste kräva full kompetens,
när det gäller att bestämma om den klassiska repertoaren skall
föredraga Calderon, Shakespeare, Moliére eller Schiller. Att finna en
dylik Fågel Fenix lär vara bekymmersamt nog, men för att upptäcka
tre stycken får man nog leta ganska länge i Vår Herres hage.
Mindre svårt torde det vara att identifiera den tilltänkta
kandidaten till posten som ekonomidirektör. Där torde en av de
sakkunnige med stolthet ha på sig själv tillämpat Ivar Blås bekanta ord om
kappan, varunder man skulle kunna skaffa fram en konung.
Märkligt är att utlåtandet just i detta fall varit ovanligt liberalt i fråga
om anställningsperioden. Teatercheferna ha medgivits, blott tre år,
men ekonomidirektören skall föra sin spira i ej mindre än sju. Man
undrar, varför just detta antal år blivit valt, men kanske det beror-
.524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
