Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 23 september 1938 - Domen över död man. Av G. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sak, att den inte ens behöver diskuteras. Men i verkligheten är det
inte alis så. Hur mycket har det inte i det fallet syndats mot berömda
mäns minne! Det har funnits och finns marodörer, som levat på att
slå mynt av deras intima kvarlåtenskap. Det behöver för övrigt inte
enbart vara det snöda penningbegäret, som ligger bakom dylikt
hänsynslöst förfaringssätt. »Under slappa och opoetiska tider finns det
alltid slappa och opoetiska huvud, som syssla med dylikt småsinnat
och småaktigt hantverk», säger den tyske litteraturhistorikern Yilmar
på tal om ali den närgångna och pietetslösa »forskning», som haft
Goethe till föremål. Harald Hjärne brännmärkte samma sak, då han
en gång ironiserade över den »tjusande intimiteten» i danska
historiska böcker.
Vad som närmast föranlett dessa reflexioner är den edition av
Bernhard von Beskows brev till Tegnér, som nyligen utgivits genom
Svenska akademiens försorg. De allra flesta av Tegnérs svarsbrev,
som där inryckas, äro helt naturligt förut publicerade i den stora
Tegnér-upplagan, och även åtskilliga av Beskows brev ha tidigare
varit synliga i tryck. Men i bägge fallen har det förut skett med vissa
uteslutningar. I den nya editionen ha däremot sådana uteslutningar
ej gjorts. När man ser efter, vad som nu i motsats till tidigare
befunnits lämpligt att ta med, så kan man inte underlåta att ge de äldre
upplagornas utgivare ett högre betyg för smak och anständighet än
åt den som ombesörjt den nu föreliggande brevupplagan. Det är
visserligen sant, att även han någon enda gång vägrat att befordra
ett brevs hela innehåll till trycket. Men vi skulle önskat, att han
utsträckt sin »censur» vida längre. Vi skulle kunna peka på många
ställen i breven, som snarare höra hemma i bibliotekens »giftskåp»
än i Svenska akademiens handlingar. Vi kunna mycket väl förstå
utgivarens skäl och tycka oss genast höra invändningarna mot vårt
resonemang: allt det där 0111 de »vetenskapliga» kraven, varning för
falsk idealisering, frasen att ingen är stor i sin kammartjänares ögon
o. s. v. Men vi vägra att godtaga dylika argument i detta fall. Att
Beskow även i moraliskt avseende var »en efterboren gustavian» och
att Tegnér vid tidpunkten för denna brevväxling var erotisk
monoman, det är ingen nyhet, därom göres intet mera vittne behov. Ingen
»vetenskap» i världen kan fordra, att uttrycken för dylika förirringar
hos en olycklig människa handlöst kastas ut till beskådande ocli
avnjutande. Sådant har en människa rätt att föra med sig i graven.
Det som angår eftervärlden är vad en människa uträttat och vad
hon velat. Det är deras gärningar som följa dem efter. Det är på
dem, som domen över död man skall grunda sig. Vi avse ingalunda
någon falsk idealisering, men vi kräva rättvisa och barmhärtighet.
Vi hålla före, att alla människor, döda liksom levande, ha anspråk
på ett fridlyst område, som är skyddat för obehörig insyn och
närgången uppmärksamhet från andra människors sida. Men detta är
en sida av friheten, som det frihetsdyrkande svenska folket numera
kanske inte är så känsligt för.
G. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
