Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hans Järta och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Lagerroth
därav dess framtida bestånd bero. Om i dessa särskilda former
icke verkar en allmän kraft, äro de och förbliva intet annat
än tomma former, som ett yttre våld förr eller senare skall bryta.»
Det är samma antites, som den, vilken möter, då Järta i
nyssnämnda uppsats ställer mot varandra den fordom gällande
uppfattningen av de mänskliga samhällena som »organismer, uti vilka
varje lem var delaktig av det helas livskraft», och den nyare,
för vilken de äro »maskiner, sammansatta av hjul och stänger och
trissor, vilka var och en inom sin egna krets röra sig beroende av
varandra, så länge det mekaniska verket håller, men om det går
sönder lediga och passande att flyttas i vilket annat som en ny
maskinist framstår att förfärdiga». Skada blott att
regeringsformen ej i någon av sina etthundrafjorton paragrafer innehöll något
om denna allmänna kraft. Och vad värre är: därom stod heller
intet att läsa mellan raderna.
Att en rättslig organisation, hur förträfflig den än i och för sig
är, är ur stånd att skapa den allmänna kraft, som håller en nation
uppe, har Järta insett. De citerade orden rikta sig ju icke blott
mot det balanssystem, regeringsformen legaliserat, utan mot varje
kolartro på konstitutionella formers allena saliggörande makt.
Den moderna statslära, han vänder sig mot, har han ock i sitt
svar till Allmänna Journalen kallat den mekanistiskt-juridiska.
»De juridiska formerna duga till intet», heter det där, »om ej något
skönt och ädelt lever i dem». — »Trädet behöver barken till sitt
värn, men icke är det i barken, som dess liv blommar och bär
frukter.» Det är nya glänsande bilder för illustrerande av en
tanke, Järta klart koncipierat redan i utskottsmemorialet.
Därmed sammanhänger, att Järta räknar med fler statsorgan
än dem, den skrivna författningen känner. De fria statsformerna
äro enligt hans uttalande i samma skrift medel att utveckla den
enda kraft, som i verkligheten kan giva aktning och skydd åt
människorätt. Men de utgöra i den mänskliga
samhällsorganismen blott »ett bland fibernäten». Ett folk, idealiskt fattat,
haien vida fullständigare representation än den, som samlas i flera
eller färre konstitutionella kamrar. Religionsläraren,
uppfostraren, vetenskapsidkaren, skalden, konstnären, alla, som medverka
att utbilda den gemensamma kraften och känslan, deltaga med
lagstiftaren i denna representation. Så långt Järta av 1824. Men
vad han då säger är blott en elegant parafrasering och
exemplifiering av vad han redan sagt i utskottsmemorialet om liuru den
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
