Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hans Järta och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fläns Järta och Sveriges grundlagar
skottet stannat inför — en konung, som fritt beslutar inom lagens
råmärken efter hörande av ansvariga rådgivare, som han själv
utsett — kan redan av det skälet icke härröra från Järta att den
finns i det Håkanssonska förslaget. Men Järta har — i varje fall
ligger det nära till hands att i sådant sammanhang tänka på
sekreteraren — formulerat bestämmelserna därom med en belt
annan elegans än af Håkansson och därför funnit en motivering,
som sprungit ur djupet av hans själ. Den heroiska
historieuppfattning för vilken han sedan givit så starka uttryck, särskilt i
sin uppsats om statistik, möter redan i memorialets förebråelser
mot frihetstiden för det den i förväg lagt förhatliga fjättrar på
ali styrelse, även den rättvisa och upplysta. »Till skydd mot en
blind och orättvis styrelse bör i stället beredas den återhållande
kraften av en yttrad nationalvilja.» Sitt fullt legitima uttryck tar
sig denna först i »kommande ständers ovilja». Dessförinnan
tränger dock genom av rådgivarna inhämtade upplysningar »den
allmänna rösten» fram till konungen. Om ett fritt bildande av
en sådan opinion genom full tryckfrihet är Järta lika angelägen
1809 som när han 1799 ironiskt föreslår en särskild konselj för
styrelsen av de allmänna tänkesätten samt en statssekreterare i
spetsen för en opinionsbyrå — en tydlig föregångare till tredje
rikets propagandaminister — och 1815 avstyrker förslaget om en
statsekonomisk journal, utgiven av en ständervald redaktör. »Den
allmänna tankefriheten», det har alltid varit Järtas uppfattning,
»erkänner icke officiella meningar». Ett undantag känner endast
RF § 89.
Järtas stora veneration för den styrande makten borde icke
lämna oss i tvivelsmål om huru han uppfattar dess ställning till
statsreglering ocli kontrollmakt. Allt talar för att de band, som
genom den förra påläggas densamma, skola vara så lösa som
möjligt. Likaledes talar allt för att den senare skall vara så liberal
som möjligt. Deduktiv metod är dock icke av nöden för vinnande
av visshet. Järta har själv uttalat sig i frågorna så omedelbart
innan den 6 juni 1809 eller så strax efter, att en åsiktsförskjutning
får anses utesluten.
Sin uppfattning av konungens ställning till statsregleringen har
Järta, nu icke längre sekreterare i konstitutionsutskottet, uttalat
i det Korsbergerska memorialet, när utskottets förslag till ny
riksdagsordning först nådde plena. Han fann vad den innehöll om
en rätt för statsutskottet under och särskilda ständervalda revi-
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
