Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hans Järta och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fläns Järta och Sveriges grundlagar
så väl statsrådsansvarighet som justitieombudsmannens
åtalsplikt.
Järtas personliga de lege ferenda ståndpunkt i förstnämnda fråga
framträder klart i ovannämnda, i flertalet fall otvivelaktigt rätt
opersonliga promemoria. Böra, frågar ban under rubriken
»kontroll» i sista avdelningen av nämnda dokument, »riksens ständers
anmärkningar vid förmenta fel och brister i styrelsen kunna
göras vid särskilda styrelsens åtgärder eller endast vid det hela
av dess verkningssätt? Böra de vara grundade på en i detalj
inhämtad kunskap om avgjorda regeringsärenden eller endast på
dessas totala intryck på allmänna opinionen?» Tydligen är det de
senare alternativen, som haft Järtas sympatier.
Konstitutionsutskottet har emellertid icke haft något sinne för hans
frågeställningar. Det har synts detsamma som en självklar sak att icke
blott den av af Håkansson redan organiserade straffrättsliga
statsrådsansvarigheten utan även den s. k. politiska
ansvarigheten skulle baseras på en granskning av rådsprotokollen av
samma slag som den, vilken förekommit under frihetstiden, och
anknytas till de avgivna rådslagen i stället för till
regeringsbesluten. Förgäves har Järta sökt rädda åtminstone alternativen
nummer ett genom att begränsa ansvaret till rådslag, som av
konungen följts. Utskottet har segt vidhållit de frilietstida
traditionerna och så stannat inför den formulering av BF § 107, som
vi alla känna och Tingsten med full evidens påvisat indicera
det detaljanmärkningsförfarande, som nu sedan lång tid tillbaka
praktiseras. Järta har dock icke resignerat utan på de lege lata
fronten upptagit kampen mot ett arrangemang, som synts honom
vara en styggelse. Överallt i sina skrifter har han påtalat
rotandet i detaljer såsom uttryck för futtighet. »Kritiska lornjetter»,
»tumstockar», statistiska tabeller uppgjorda av »räknekonstens
skråmästare», »dvärgsnät av små bolagskontroller», inpluggandet
av detaljer äro honom alltid osympatiska vare sig det är fråga
om litteratur- och konstkritik, personkarakteristik, pedagogik
eller politik, ty de draga blicken bort från idén, från
personlighetens oändliga storhet, från allmänbildningens värde, från de
stora politiska perspektiven. Så tar han till orda i Svea 1826 för
att hävda den totalanmärkningsteori, som numera endast har
akademiska bekännare. Att han därvid förväxlar de synpunkter,
utskottet har att anlägga vid sin protokollsgranskning, med dem,
plena ha att följa, då det gäller att begära statsråds entledigande,
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
