Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Turkisk ungdomsuppfostran och turkisk nationalism. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jårring
icke i Europa. Turkiet skall uppbyggas inom Turkiet. Turken
bar blivit vis av skadan och man är nästan frestad att jämföra
Turkiets ställning med Sveriges den gången det sades: att inom
Sveriges gräns erövra Einland åter ...
Det skulle här föra allför långt att försöka åstadkomma en
skiss över vad som uträttats i Turkiet under de femton år som
förflutit, sedan Mustafa Kemal definitivt övertagit makten. Det
var den 29 oktober 1923, som republiken utropades. Den nya
staten övertog då ett land, som var förött av fyra krig och ett
inbördeskrig. Den som 1938 besöker Turkiet finner inga spår av de
olyckor, som övergått landet. Han finner tvärtom en blomstrande
stat av synnerligen modernt snitt och med ett tempo, som man
närmast får karakterisera som amerikanskt.
Det rent yttre uppbyggandet stödjes i Turkiet av en
synnerligen effektivt organiserad inre propaganda och det är denna jag
avser att i någon mån få belysa i föreliggande artikel.
Redan vid tiden för ungturkarnas revolution 1908 hade man i
Turkiet kunnat spåra en begynnande nationalism, som bland
annat tog sig uttryck däri, att en organisation kallad Türk ocagi,
»den turkiska härden» bildats. Dess ändamål var att väcka
intresse för turkisk litteratur och historia, men den nådde — delvis
förkvävd av de många krigen ocli inre svårigheterna — aldrig
någon större blomstring. De sista sultanerna kunde knappast
heller se denna rörelse med blida ögon, då den framförde nationellt
turkiska synpunkter, som stodo i motsats till sultanen-khalifens
mera internationellt betonade muhammedanska. Efter det att
republiken Turkiet utropats kunde emellertid de nationella idéerna
glädja sig åt större gehör. Den »turkiska härden» fick fortsätta
sin verksamhet med allt större stöd. Efterhand ansågs den dock
icke tillräckligt tjäna statens intressen och därför ombildades den
1931 till en organisation, som kallas halk evi, »folkhus».
Det nya Turkiet är nationalistiskt och demokratiskt — båda
strömningarna framträda i folkhusen. De ha bildats av Turkiets
enda politiska parti, av det republikanska folkpartiet. Deras
syfte är att uppfostra de breda lagren på olika områden. Envar
kan bliva medlem i ett folkhus utan att vara inskriven i det
republikanska folkpartiet, men ingen kan bliva medlem av de olika
folkhusens styrelser utan att vara inskriven partimedlem. På
detta sätt övar det härskande partiet kontroll över vad som
händer och sker inom folkhusen. Det demokratiska framträder kanske
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
