Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Turkisk ungdomsuppfostran och turkisk nationalism. Av Gunnar Jarring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Jårring
sig — liksom annorstädes — nttryck i ett starkt framhävande av
det egna folkets bedrifter i svunnen tid. Turkarna ha sin
storhetstid att se tillbaka på. Det man i synnerhet ägnar sitt studium
är den allra äldsta turkiska historien, åt den tid då turkfolken
vällde in från Centralasien. Då den nuvarande turkiska
forskningen förlägger denna mycket långt tillbaka i tiden har följden
blivit, att man har kommit att ägna arkeologien ett särskilt
fördjupat studium. Detta rent nationalistiska intresse bidrager
också till att även utländska forskare ha fått lov att deltaga i
det arkeologiska utforskandet av Turkiet. Man vill se resultat
utan alltför långt dröjsmål.
Forskningens rön på historiskt, språkvetenskapligt eller
arkeologiskt område serveras i populär vetenskaplig form i folkhusen.
Intresset för dessa föreläsningar är oerhört stort i alla delar av
landet. I Ankara besöktes dessa föreläsningar under året 1937 av
över 25,000 personer, vilket måste anses vara en mycket god siffra
för en stad med i runt tal 150,000 invånare.
Varje folkhus är försett med ett rikhaltigt bibliotek, som
innehåller litteratur av olika slag, samt turkiska tidningar och
tidskrifter. Av vad jag sett, har än så länge endast folkhuset i
Ankara nått upp till en nivå, att man skulle vilja jämföra det
med ett modernt svenskt stadsbibliotek; de övriga befinna sig
under omorganisation. I Ankara arbetar emellertid biblioteket
med modernt upprättade kataloger och läsesalarna fylla alla
anspråk på utrymmen och ljus och bekväma läsplatser. Antalet
biblioteksbesökare var 1935 för alla folkhusen i Turkiet 625,000
ocli hade 1937 stigit till 1,600,000. Antalet är anmärkningsvärt, i
synnerhet om man betänker att stora delar av den turkiska
befolkningen även under republikens senare år ej voro skriv- eller
läskunniga. Folkhusen driva även förlagsverksamhet och i
synnerhet folkhusen i Ankara ocli Istanbul (Konstantinopel) utge
mycket värdefulla arbeten, som ha intresse långt utanför
folkhusens vanliga klientel. Det kan vara litteraturhistoriska eller
historiska undersökningar eller byundersökningar, d. v. s.
lokalhistoriska arbeten. Många skrifter utges, som driva propaganda
för höjande av hygienen ute på landsbygden, vilket vi skola se i
det följande. Folkhusen ha en central tidskrift ülkü, vilken utges
av den långt utanför Turkiets gränser kände religionshistorikern
och litteraturhistorikern Mehmet Fuad Köprülii, chef för det
turkologiska institutet i Istanbul, centralen för den humanistiskt
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
