Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Moral Sense-filosofien i Sverige. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
MORAL SENSE-FILOSOFIEN I SVERIGE
Det har ofta klagats över att vi svenskar ha föga intresse till övers
för våra klassiker. Man syftar då närmast på det ringa intresset för
vår äldre skönlitteratur, men det samma kan också utan vidare sägas
om vår inställning till den svenska filosofihistorien. Inte ens bland
våra filosofistuderande är det många, som verkligen känna till att
det även före Boström finns en svensk filosofi, som dessutom på ett
avgörande sätt har satt sin prägel på svenskt kulturliv. I Axel
Nyblaeus har visserligen den svenska filosofien haft en historieskrivare
av rang, och hans stora verk »Den filosofiska forskningen i Sverige»
försvarar ännu med glans sin plats, men fortfarande är det mycket
material, som ligger outnyttjat, och man får ej heller bortse från att
under de femtio år, som förflutit, sedan Nyblæus arbete utkommit,
många nya synpunkter ha framförts och mycket nytt material
frambragts, som bör utnyttjas för en svensk filosofihistoria.
Ett stort och betydelsefullt skede i den svenska filosofiens historia
har nu tagits upp till ingående behandling av Lundadocenten Torgny
T. Segerstedt i hans arbete »M oral Sens e-s k o 1 a n ocli dess
inflytande på svensk filosofi», som i stor utsträckning
vilar på outforskat material och som därför kan ge många och
värdefulla synpunkter. Segerstedts arbete äger emellertid ej blott intresse
för den filosofiske fackmannen, det är också ett ståtligt bidrag till
undersökningen av 1700-talets allmänna idéhistoria. Filosofien var ju
på den tiden ej hänvisad till ett isolerat område utan hörde intimt
ihop med hela det övriga tankelivet, och därför ligger en av
filosofihistorikerns förnämsta och mest krävande uppgifter i att alltid ha
blicken riktad på de stora idésammanhangen, på tidens religiösa,
moraliska, socialfilosofiska och politiska grundströmningar.
Vad är det då, som enligt Segerstedt utmärker 1700-talet och svenskt
1700-tal i synnerhet! Fullt medveten om faran av en generaliserande
karakteristik vill dock Segerstedt ånge några betydelsefulla
kännetecken: en omvärdering av individen — därav tidens individualism —,
en optimistisk inställning till människonaturen — Voltaire och Hume
undantagna — samt ett hänvisande till helhetens idé för att förlika
individens krav med gemenskapens. Särskilt är det denna
helhets-tanke, oftast med religiös förankring, som Segerstedt vill ha
framförd som något väsentligt för Moral Sense-filosofien. Den utgjorde
ett kraftigt svar mot Hobbes’ materialism och mekanistiska
människouppfattning. Enligt Segerstedt är det också denna Moral
Sense-filosofiens systemtanke, som utgör den filosofiska grundvalen för
liberalismen. Moral Sense-filosofien med sin ljusa framstegstro och
höga uppskattning av individens egenvärde motsvarade väl den
framväxande borgarklassens känsla av sin egen betydelse. Laski har också
framhållit liberalismens förbindelse med denna filosofi, men enligt
580
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
