Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Moral Sense-filosofien i Sverige. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
De problem, som de engelska Moral Sense-filosoferna sysslade med,
oeh de svårigheter, som de hade att brottas med, kom att få ett
avgörande inflytande på den filosofiska forskningen i Sverige under
1700-talets sista decennier. Daniel Boethius, Nils von Rosenstein, Carl
Gustaf af Leopold, Thomas Thorild, Lars Peter Munthe och Anders
Lidbeck kunna mer eller mindre räknas till denna filosofi. Det är
naturligtvis omöjligt att här göra full rättvisa åt den ingående och
skickliga behandling, som dessa filosofer fått i Segerstedts arbete,
utan här skall endast omnämnas några få av de viktigaste
synpunkterna, som Segerstedt har fört fram och som kan vara av allmänt
intresse.
Av de nu nämnda tänkarna är nog Boëthius den mest självständige,
vilket ej hindrar, att man i hans filosofi kan se en återspegling av
tidens filosofiska brytningar. Man har därför haft svårt att hos
honom finna en motsägelsefri ståndpunkt. Boëthius hörde till de
filosofer, som aldrig blev färdig med en ståndpunkt utan alltid drevs
vidare. På ett skickligt sätt benar nu Segerstedt upp de olika
tankegångarna och försöker visa, hur den ena ståndpunkten pekar över
på den andra och måste föras vidare. Vi få sålunda först se den
gamla Wolffianska rationalismens kamp mot den frambrytande
erfarenhetsfilosofien, införd i Sverige av professor Christiernin. Denna
filosofi fördes sedan av Boëthius över i Moral Sense-filosofien. Han
anknöt närmast till de Moral Sense-filosofer, som bekämpade
med-föddhetsläran, och framförde i stället, huvudsakligen i anslutning till
Ferguson, en relativistisk och historisk moraluppfattning, men han
ville å andra sidan ej förneka det moraliska sinnets ursprunglighet,
varför medföddhetsläran hos honom kom att lida av en viss
inkonsekvens. Dessutom tillkom samma svårighet, som vi funnit hos A. Smith.
Boëthius hävdade, att egenintresset driver oss att även intressera oss
för andra och därigenom uppkommer sympatien. Han syftade då på
det förnuftiga egenintresset, som han ville skilja från det
oförnuftiga. Sympatien i sin tur har gett upphov till samvetet, som blir det
moraliska kunskapsorganet. Men då reser sig frågan, hur enbart en
känsla kan ge kunskap och dessutom uppträda i form av ett
auktoritativt »böra». Här drevs Boëthius över från sin Moral
Sense-filo-sofiska skepticism till Kants förnuftsprinciper och det kategoriska
imperativets böra, och därmed måste han också uppgiva sin förr så
strängt avvisande hållning till medföddhetsläran. Hans Moral
Sense-filosofi hindrade honom emellertid från att hemfalla åt en »rigoriös»
kantianism, och han kom sålunda att framhäva den genetiska
synpunkten, böjelsernas betydelse för människans fullkomlighet och
moralens religiösa förankring.
I sin behandling av en annan svensk Moral Sense-filosof, Nils von
Rosenstein, en av upplysningstidens mest typiska representanter, har
Segerstedt givit ett värdefullt bidrag till tolkningen av dennes idéer.
Många nya synpunkter, som förut varit obeaktade, har Segerstedt här
bragt i dagen, inte minst genom att sätta in honom i ledet av de
engelska och svenska Moral Sense-filosoferna. Rosenstein har sin
582
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
