Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Moral Sense-filosofien i Sverige. Av Bertil Pfannenstill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
givna plats i den svenska kulturhistorien, även om hans idéer ej härå
prägel av någon djupare originalitet. Såsom upplysningsman var
hans inställning till problemen mera den praktiske mannens än
teoretikerns. Hur människorna genom upplysning skola bli goda och
nyttiga samhällsmedlemmar, är huvudproblemet för honom. Liksom
A. Smith försökte han förena egennyttan med det allmänna goda.
Någon konflikt kan enligt honom ej uppkomma här, ty en rätt
förstådd egennytta innebär en riktigt befrämjad samhällsnytta. Därför
kan man hos Rosenstein finna en typiskt liberal-borgerlig ideologi:
det är ej genom bördens förtjänst, som en människa kommit sig fram,
utan det är genom flit och duglighet allena — en inställning, som
enligt Segerstedt fullt överensstämmer med Moral Sense-filosofien.
Det största partiet i sitt arbete har Segerstedt ägnat Leopold och
Thorild. Leopold betraktas av Segerstedt som »Moral
Sense-filoso-1’iens mest konsekvente och typiske representant i Sverige», medan
däremot Thorild är svårare att placera inom någon bestämd filosofisk
skola. Man är i allmänhet nu ense om att Spinoza och Shaftesbury
jämte de franska upplysningsfilosoferna ha gett hans filosofi
avgörande impulser. Men därtill komma andra källor för Thorilds
filosofi, som Thorildsforskningen hittills ej tillräckligt eller inte alis
beaktat. Segerstedt vill sålunda bl. a. utnyttja den filosofiska miljö,
som Thorild lärt känna i Lund. Vi ha här å ena sidan Matthæus
Fremlings filosofi, en empirisk filosofi men delvis i Wolffiansk
terminologi, och å andra sidan den rationalistiskt-naturrättsliga
traditionen i Lund, som vid denna tid hade en värdig representant i Johan
Nelander. Svårast har det varit att uppvisa Fremlings betydelse för
Thorild, men genom Segerstedts minutiösa och djupgående analyser
av det förefintliga materialet måste man nog anse problemet i stort
sett löst. — Vad beträffar Thorilds ställning bland Moral
Sense-filo-soforna, har ju Shaftesbury här varit den som betytt mest för
Thorild, men Segerstedt vill dessutom ej minst framhålla Henry Home,
vars betydelse för Thorilds uppfattning av den moraliska känslan och
av friheten ej hittills beaktats. Då Thorild sålunda har tagit emot
impulser från så många håll, borde man ju tycka, att det skulle vara
svårt att få någon enhet i hans filosofi, men enligt Segerstedt
behöver det dock ej bli någon motsättning »mellan den
erfarenhetsfilosofi han lärt hos Matthæus Fremling, den panteism han inspirerats
till av Shaftesbury och Rousseau och den tro på ratio divina, som
han inhämtat hos Henry Home och Johan Nelander».
Segerstedt avslutar sitt arbete med två Lundafilosofer, Lars Peter
Munthe och Anders Lidbeck. Munthe är nu mest känd för att ha
infört Tegnér i Kants tankevärld, men annars har han blivit föga
beaktad, inte ens Nyblæus omnämner honom i sin filosofihistoria,
varför Segerstedt här rör sig på nästan outforskad mark. Här vilja vi
blott framhålla, att Munthe i sina tidigare skrifter var Moral
Sense-filosof, och att han först senare övergick till en ganska trogen
kan-tianism.
Även Lidbeck hyllade Kants filosofi, men han hade lättare att
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
