Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 oktober 1938 - Hitler och Spengler. Av P. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Spengler har vid ett tillfälle begabbat de män, som år 1813 buro
upp den tyska enhetstanken, Arndt, Jahn och von Stein. Det är om
dem, som uttrycket eviga ynglingar för första gången fällts. De
tänkte för mycket på romantiska idéer och för litet på praktiska
realiteter, skriver Spengler. Och här möta vi Spenglers konservativa
motvilja mot alla ideologier. Ideologier äro fraser, som skymma
verkligheten. Spengler fordrar handling, praktiskt förnuft. Spengler
citerar med förtjusning Bismarcks ord om politiken som det möjligas
konst.
Nationalsocialismen älskar inte någon gränslinje mellan det
möjliga och det omöjliga. Jag hatar ordet omöjlig, sade Hitler för en tid
sedan, när han lade grundstenen till arbetsfrontens nya stora
bilfabrik, ty det ordet är alltid de fegas vapen, när de vilja komma
undan. Nationalsocialismen är själv en ideologi. Och den hävdar
lidelsefullt ideologiens betydelse. Ideologi är inte
verklighetsfrämmande teorier. Ideologi är det för alla tider och alla rörelser
nödvändiga försöket att tolka verkligheten och ur dess sammanhang
ställa upp eggande mål och tändande ideal. Utan ideologier skulle
ali historia vara omöjlig. Det är i ideologierna, som människorna
dra upp sina stora planritningar, efter vilka sedan stater och
kulturer byggas.
Just nu triumferar Hitler över Spengler. Han pekar på Österrike.
Vi äro de eviga ynglingarna, javäl. Men vi ha inte bara gjort den
eviga drömmen till verklighet. Vi ha också visat, att de största
drömmarna äro de största praktikerna. Där våra drömmar gått före,
där bygga nu våra händer de nya vägarna, kraftverken och
metallindustrierna. Där vår bespottade tro skapade hänförelse och
livsvilja, där ställas nu de många praktiska industriella uppfinningarna
in i ett stort sammanhang. De bli till delar i en gigantisk strävan att
materiellt höja de breda lagrens levnadsstandard, att göra kulturen
till det, som den enligt Spengler aldrig skulle kunna bli, en folkets
egendom.
Detta typiskt nationalsocialistiska resonemang är ett uttryck för
rörelsens obotliga optimism. Här ligger kanske den djupaste
motsättningen till Spenglers frusna pessimism. Det tredje rikets
byggherrar tro inte på västerlandets undergång. De tro inte på något
förutbestämt i historien. De ha själva erkänt, att Europa stod vid
vägskälet. Så långt ha de givit Spengler rätt. Men de hävda, att vi
själva få välja vägen. Vår vilja ocli våra gärningar skola fälla
utslaget. Maskinerna ha gett oss möjligheter, som ingen annan kultur
före oss har haft. Med deras hjälp vill man bygga den nya kulturen
över ruinerna av den, som världskriget slog i spillror. I den tyska
radions hörspel förekommer det ofta ett motiv, som i detta
sammanhang kan förtjäna ett omnämnande. Man söker återge den trista
stämningen i en fabrik, där arbetarnas olust och maskinernas trista
entonighet ger grundackordet. Mot den bilden kontrasterar sedan
den scen, där arbetare och företagare ha funnit varandra, funnit
meningen i ett gemensamt arbete. Då sjunga arbetarna sin hymn till
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
