Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om det blir krig. Av Helge Strömbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det blir krig
Det aktuella Europaläget är alltför väl käut för att kär behöva
tecknas. Det sammanfattas, under påpekande av att det icke kan
betecknas som stabilt, endast på följande sätt. Vi ha
centralblocket, mera ett förbund för inbördes uppmuntran ocli stöd i en
aktiv utrikespolitik än en militärallians. Intresselinjerna från
Tyskland gå över kontinenten mot öster och sydost —
kolonifrågan, en typisk »good-will»-fråga, vars lösning icke torde hava
vunnit på en mindre skicklig tysk politik efter Miinchenmötet,
lämnas här ur räkningen — och från Italien över Medelhavet i
samma riktningar. Tyskland är kontinentalmakten och såsom
sådan den nu starkaste, Italien marinmakten och såsom sådan icke
den starkaste, men en av de i fråga om sjöförbindelserna
känsligaste. Härav tveksamheten inför ett militärt samgående i
verkligt kritiska situationer mellan Tyskland och Italien. Vi ha vidare
periferimakterna Frankrike, England och Sovjet, den senare skild
från centralblocket av den nu utrikespolitiskt sett mer eller mindre
splittrade statsgördeln mellan Östersjön och Svarta Havet, där
framför allt Polen utgör ett ovisshetsmoment. Vi ha till slut vårt
eget Norden, enligt mångas tankar kultur- och fredsreservatet i
en upprörd värld.
Om det blir krig, hur kommer då vår ställning att bli, vilken
politik skola vi föra, vilka faror hota oss? Många äro de frågor
vi kunna ocli måste ställa, men svaren bli svävande, så länge vi
icke veta vilka drag huvudspelarna i det storpolitiska partiet
ämna göra. Man måste tillsvidare nöja sig med vissa
sannolikhetskalkyler.
Tyskland liar rest eller håller på att resa en militär mur mot
väster, vars tillkomst tyder på att Tysklands strategiska plan för
ett tvåfrontskrig blir en omvänd Schlieffenplan, d. v. s.
huvudoffensiv mot öster och defensiv i väster. Offensiven österut kan
riktas kanske mot Svarta Havsområdet (Ukraina m. m.) eller mot
Östersjöområdet för ett avskärande mellan Ladoga ocli Onega av
den måhända viktigaste förbindelsevägen mellan Ryssland och de
andra periferimakterna, den nämligen över Murmankusten och
Vita Havet. Tager offensiven denna riktning då stängs även den
port, tsar Peter öppnade åt Ryssland på det svenska
Östersjöväldets bekostnad, och då måste de ostbaltiska staterna bliva
indragna. Fördelen ur tysk synpunkt med denna väg är, att
offensiven kan understödjas av sjöstridskrafter.
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>