Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Förhoppningar, förtroende och okunnighet (beträffande socialpolitiken). Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHOPPNINGAR, FÖRTROENDE
OCH OKUNNIGHET
Av direktör KÄRL WISTRAND, Stockholm
IM ÄR André Gide återkom från sin vistelse i Sovjetryssland —
till vilken han avreste med så stora förväntningar och från vilken
han återvände så full av besvikelse — sammanfattade han sina
intryck av ryssarna i dessa ord: »Leur bonheur est fait d’espérance,
de confiance et d’ignorance.»
Man står icke utan motsvarande känslor för sitt eget lands del
efter det förtroendevotum, det svenska kulturfolket vid årens val
givit vår regering.
Socialpolitik är ju i och för sig ingen ny sak, så visst som varje
uppbyggande inre politik i en stat alltid måste uppbäras av
socialpolitiska omsorger om menige mans bästa. I den meningen har
socialpolitik alltid förts av varje god regering här i landet,
formerna må ha växlat efter tid och åskådning, men saken har
alltid funnits.
leke heller är det egendomligt eller ur någon synpunkt stötande,
att socialpolitiken kommit att under senare år präglas av
önskemålen och behoven hos nya samhällsklasser. Deras fulla
in-växande i vårt gamla samhälle och deltagande i statsviljans
utformning var en historiskt given nödvändighet, som i längden icke
liar kunnat annat än befästa samhällets grundvalar. Ingen
verklig opposition har rests häremot; tvärtom har förståelsen härför
varit så oväntat stor, att den på sina håll framkallat harmsen
misslynthet över att den konservativa åskådningens företrädare
icke lojalt följt spelets regler och uppfyllt de krav på social
förstockelse, som motståndarna kräva som effektfull relief till sin
reformerande handlingsvilja.
Det finnes en socialpolitisk uppfattning — ocli den har länge
varit gemensam för alla socialt kännande — som varit rotad i en
allvarlig känsla av samhälleligt ansvar. Socialpolitiken liar för
denna uppfattning aldrig fått vara ett självändamål; varje åtgärd
615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
