- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugufemte årgången. 1938 /
617

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Förhoppningar, förtroende och okunnighet (beträffande socialpolitiken). Av Karl Wistrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förhoppningar, förtroende och okunnighet

härmed får hela socialpolitikens problem en ny gestaltning.
Enighet om dess utformning anses vara en likgiltig sak, ja knappast
ens önskvärd. Semesterfrågans behandling är ett gott exempel
härpå, men långt ifrån det enda. Den uppfattningen, att det vore
en vinst för landet att så långt möjligt höja socialpolitiken över
partiinställningen, vinner föga genklang hos riksdagsmajoriteten.
I vad som en gång bars upp av samhällsrättvisa och känsla
för de betryckta, börja drag kunna skönjas av en målmedveten
privilegielagstiftning för en samhällsklass, som gör sig beredd att
definitivt bliva den härskande.

Regeringen har fått ett förtroendevotum av svenska folket;
ingen kan med rätta bestrida detta. Den måste dock innerst inne
göra reda för sig, att sällan liar ett vunnet förtroendevotum varit
så uppburet av bristande insikt om förtroendets grundval som vad
fallet varit vid höstens val. Socialreformernas
finansieringsprogram ha regeringsmedlemmarna hållit tyst om trots enträgna
uppmaningar att i enlighet med en sann demokratisk ordning lägga
fram även det. Valmännen ha aldrig fått väga fördelar och
nackdelar mot varandra. Det ger en dyster bild av demokratin i
funktion, att förtroende både kan, ja till och med lättast kan förvärvas
genom idel angenäma halvsanningar, som stå svamlet farligt
nära. I en riksdagsdebatt i våras tillfrågades finansministern
uttryckligen, huruvida regeringen hade för avsikt att genomföra sitt
socialpolitiska program inom ramen av den då beslutade
skattelagstiftningen, vilken som bekant utgör en konsolidering av
kristidens högsta skattetryck. Han brast åt svaret. I valstriden har
gång på gång från oppositionen begärts besked huru man
tänker sig täckande av utgifterna för det sociala program, som
för folkmajoriteten utgör ett med regeringspolitiken. Man har
envist vägrat svara, åter och åter har man blott fått upprepningar
av det stereotypa »trevnad ocli trygghet», liksom om icke en
oförstörd samhällsekonomi vore den främsta förutsättningen för dess
uppnående. Ha vi att vänta en socialpolitisk utvecklingslinje,
som icke kan finansieras annat än genom ytterligare skärpt direkt
eller indirekt beskattning eller genom de fatala monopolen? Det
är knappast troligt att en väljarkår, som fått klara besked på att
kostnaderna för en fortsatt socialpolitisk expansion måste drabba
de breda lagren, lika oförbehållsamt skulle ha givit
regeringspolitiken sin tillslutning. Ty — sanningen kan gärna sägas rent ut —
välfärdspolitiken, sådan den nu börjar bedrivas, torde kunna be-

617

43 — 38777. Svensk Tidskrift 1938.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:28:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1938/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free