Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Ålandsfrågan i finlandssvenskt perspektiv. Av J. O. Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
./. O. Söder hjelm
Under cirka tio år var Finland utan utrikespolitik. Våra herrar
gonade sig visserligen såsom andra staters i de internationella
storheternas sol i Genève och excellerade i N. F.-trohet, men någon
utrikespolitik drevs icke. Märkligt är att under dessa samma år
även intresset för försvarsfrågor svalnade; man levde i en viss
reaktion efter de .jätteansträngningar, som den första
självständighetstidens uppbyggande arbete på försvarsväsendets
område fordrat. De ekonomiska och sociala frågorna upptogo nu
regeringarnas ocli riksdagarnas intresse. Det var ju dessutom
relativt lugnt i Europa; varför tänka på en så osannolik eventualitet
som allmänt krig? Och även om man någon gång reflekterade
över sin isolering, huru bryta denna? Den baltiska orienteringens
saga var ali, Tyskland var svagt och Sverige var ej heller starkt.
Folkopinionen var dessutom varken i Sverige eller Finland mogen
för realpolitiskt handlande; som bevis härpå må endast hänvisas
till fallet Hederstierna.
Men tiden red fort dessa år. Under inverkan av faktorer, vilkas
analys här skulle föra för långt, framkommo i Finland åren 1934—
1935 två märkliga förslag, det ena rörande försvarsmaktens
utrustning och det andra rörande den nordiska orienteringen. Båda
hade samband icke blott med det världspolitiska läget, utan även
och kanske allra främst med den växande försvarsviljan och nya
inställningen till försvarsfrågan i Sverige. När man i Sverige
började med sakliga ögon betrakta världssituationen och den egna
forsvarsberedskapen, då började man det även i Finland, och då fingo
militärerna mod att framlägga sina krav ocli vunno det gehör de
tidigare saknat. När man i Finland fick klart för sig styrkan av
den svenska opinionen för stärkande av försvarsmakten, fick man
även ögonen öppnade för den väg" Finlands utrikespolitik borde
följa. Det är ingen tillfällighet att i Finlands riksdag den
nordiska orienteringen proklamerades den 5 december 1935, några
månader efter publicerandet av den svenska försvarsberedningens
betänkande. Finlands officiella anslutning till en nordisk politik
hade i de flesta kretsar övervägande, i vissa kretsar t. o. m.
uteslutande militärpolitiska bevekelsegrunder. Motiveringen för den
nordiska politiken var i verkligheten tillförselfrågan i krigstid,
nyttan av den svenska flottans skydd för trafiken till och från vårt
land, den svenska industriens produktionsförmåga och Sveriges
fördelaktiga läge som transitoland.
Den nordiska orienteringen har under de tre åren sedan dess
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
