Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Doktorer och lektorer. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Hanell
rats för doktorer, varvid de liögre kompetensfordringarna också
medfört högre löneförmåner.
Lektoratsinstitutionen är gammal i Sverige, lika gammal som
gymnasieinstitutionen själv, och den har från allra första början
inneburit ett betonande av sammanhanget mellan vetenskaplig
forskning och elementär undervisning, ett sammanhang, som alla
läroverksreformer hava bevarat ända in till denna dag, där ännu,
även om det inte verbaliter utsäges, lektorn är i en person
veten-skapsidkare och lärare, som därigenom att han förvärvat
universitetens högsta lärdomsgrad, förbinder akademien ocli skolan,
forskningen och undervisningen.
Denna institution har på sistone utsatts för ett häftigt angrepp
av första kammarens förste vice talman i dennes motion om en
utredning angående en enhetlig lärarexamen, motiverad med
doktorsavhandlingens av motionären hävdade värdelöshet från
skolans och undervisningens synpunkt. Frågan om en inskränkning
av lektorskompetensen föll visserligen denna gång i riksdagen
men det betyder inte att den avföres från diskussionen, låt vara
att statsmakterna för närvarande inte torde omhulda den. Den
har tagits upp i pressen, där det sista mig bekanta inlägget är det
förut citerade i Tidning för Sveriges läroverk.
Då angreppet gäller avhandlingen bli de första frågorna: Har
alltså doktorsavhandlingen något värde för den blivande lektorns
undervisning! Och innebär det ett värde för skolan att lia
lektorer som uppfylla denna kompetensfordran? På båda dessa frågor
måste jag svara ett obetingat Ja. Jag anknyter då först till vad
jag förut anfört om doktorsavhandlingen som en tillämpning på
den vetenskapliga metodik och problematik som licentiatexamen
ger. Jag är ingalunda den som underskattar licentiatexamens
vikt och betydelse, långt därifrån, men sin rätta avrundning får
den i licentiatstudierna förvärvade förtrogenheten med
forskningen ändå först i tillämpningen, där författaren just därigenom
att avhandlingen framlägges till offentlig granskning tvingas till
den prövning av sina egna premisser ocli sina egna slutledningar
som är nödvändig för en rätt vetenskap. Doktorsavhandlingen är
alltså ett led i och den konsekventa avslutningen på de högre
universitetsstudierna, som därest de icke föra fram till detta mål,
förbli ofullbordat arbete, om än ett gott sådant.
Herr Olof Olsson har också insett detta sammanhang ocli
vänder sig därför mot själva det vetenskapliga arbetet, »den teore-
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
