Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Doktorer och lektorer. Av Krister Hanell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktorer och lektorer
och Habsburg.) Det faller emellertid av sig självt, att
sammanhanget mellan vetenskapligt studieområde och
undervisningsämne inte får avbrytas, om det vetenskapliga arbetet skall bli
värdefullt för skolan. Man kan inte kombinera vad som helst, men
nog tror jag man kan kombinera mera än vad som nu är möjligt
inom författningens ram.
Frågan har tagits upp av Universitetsberedningen, som ansåg
det önskvärt, att licentiatexamen i ytterligare ett eller annat
akademiskt examensämne, som ej kan anses motsvara skolämne men
omfattar någon del av ett skolämne eller ett mycket närbesläktat
ämne, kunde på vissa villkor tillerkännas likvärdighet med
licentiatexamen i skolämnet i fråga. Som exempel på sådana
examensämnen nämner Universitetsberedningen klassisk fornkunskap och
antikens historia samt växtbiologi. Man kan säkerligen nämna
även andra, låt vara att sammanhanget i dessa båda fall är
alldeles särskilt påtagligt. Den nödvändiga garantien för att
tillfredsställande kunskaper i elementa finnas, erbjuder intet
oöverstigligt hinder. En lektor skall ju inte bara ha avlagt
licentiatexamen och disputerat, han skall vara filosofie magister också.
Har jag hitintills uppehållit mig vid de linjer som föra från
forskningen till undervisningen, skall jag till slut också dröja ett
ögonblick vid de linjer som föra från undervisningen till
forskningen, skolornas och lektorsinstitutionens betydelse för
universiteten, trots att det är den sidan av problemet som starkast
betonades i våras. Universiteten behöva lektorsinstitutionen, de behöva
nämligen en kår av vetenskapligt utbildade krafter, dels för
rekryteringen av sina ordinarie lärare, dels också därför att de
ständigt behöva ett större antal lärarekrafter än antalet professurer.
Docenterna äro inte till endast för att göra sig
professorskompetenta, de ha också en viktig uppgift att fylla inom
universitetsundervisningen, både den lägre och den högre.
Ställningen som docent är emellertid ingenting fast och
förblivande. Stipendietiden är begränsad till högst sju år och
professurer tillsättas genomsnittligt vart tjugofemte år. Professorer
kunna alltså endast relativt få docenter bli, och då en filosofie
doktor av intresse för sin vetenskap stannar vid universitetet några
år som docent, ter sig framtiden som lektor i de flesta fall som
självklar. Möjligheten att bli lektor är i varje fall för flertalet en
nödvändig förutsättning för att en person skall våga sig på att
bli docent, ja att överhuvud taget ägna sig åt vetenskaplig forsk-
633
44— 38777. Svensk Tidskrift 19S8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
