Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Memelfrågan — en orientering. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elis Hå stad
det kom härigenom att bli ekonomiskt lidande, och eftersom
riksmarken bibehölls som mynt, blev den tyska inflationskrisen förödande
även för Memel.
Under fristatens tre magra år bedrevs i Memelfrågan ett
svår-utredbart diplomatiskt spel, understundom med mobiliserande av
skiftande folkopinioner. Frankrike och Polen, ännu nära lierade,
synas ha gjort allt för att i samfällt intresse konservera fristaten
och stöddes härvid av en del merkantila kretsar i Memel under dess
ekonomiska vissnande. Andra kretsar främst bland
bondebefolkningen krävde anslutning till det nu konsoliderade Litauen och fingo
härvid understöd av en del av borgerskapet. Däremot torde
arbetarna ha tvekat inför ett närmande till Kaunas, enär de fruktade
att lönenivån skulle nedpressas att bli »litauisk». Tillståndet i
gebitet hade börjat bli anarkiskt, då bönderna kring Heydekrug 1923
organiserade en resning till förmån för anslutning till Litauen och
under Simonaitis’ ledning besatte staden Memel. Nuvarande
statspresidenten Antanas Smetona blev Litauens kommissarie i staden.
Efter många förhandlingar och trots polsk-fransk motvilja
tillerkände N. F. suveräniteten över området åt Litauen mot
förpliktelsen att skänka området vidsträckt autouomi. Ehuru ingen kan
fastställa, vilka krafter inom och utom området som voro i verksamhet
vid resningen, torde det vara ganska säkert att den större delen av
befolkningen då av olika skäl accepterade lösningen. Av vikt är, att
Tyskland i en not till Kaunas före resningen förklarat sig desintresserat
av Memelfrågan. Trots att principen om folkens
självbestämniugs-rätt stricte, t. ex. genom referendum, aldrig applicerades, kan
Me-melfrågans avgörande icke sägas ha stått i strid mot denna. Den
ganska lugna utvecklingen under autonomiens första tid är en
indirekt bekräftelse härå.
Den tredje frågan gäller arten och omfattningen av det autonoma
områdets självstyrelse. Endast de viktigaste fakta kunna här
beröras. Memelområdets rättsliga ställning reglerades av 1924 års
internationella konvention angående själva överlåtelsen till Litauen
samt av tre vidhängande urkunder: statuten angående områdets
självstyrelse, statuten angående Memels hamn, som står under
kontroll av en internationell kommission, samt statuten angående
transitohandeln. Av dessa tre statuter — vid vilkas tillkomst framlidne
professor Hörnell medverkade — har blott den första, den s. k.
Me-melstatuten, i detta samband intresse.
Enligt Memelstatuten övar centralregeringen i Kaunas upr>sikt
över området genom en fritt förordnad guvernör; under åren 1926—
1938, då undantagstillstånd rått i Litauen, har dessutom
kommendanten och statspolisen utövat vissa extraordinära kontrollbefogenheter.
Eljest styres området inom självstyrelsens ram av autonoma
myndigheter, främst lantdagen och direktoriet. Direktoriet består av
fem medlemmar, varav guvernören utnämner presidenten och denne
de fyra övriga regeringsmedlemmarna. Direktoriet är ansvarigt
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
