Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 27 november 1938 - Tjänstemannarörelsens framtida utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
malmaorganisationer då eller senare, av vilka de största äro
Han-delstjänstemamiaförbundet samt arbetsledarnas,
försäkringstjänstemännens och handelsresandenas organisationer. SIF däremot har icke
företagit sådan registrering och det synes uppenbart att SIF icke har
för avsikt att låta registrera sig. Detta innebär sålunda, att SIF
förbehållit sig rätten att som påtryckningsmedel bruka vanliga fackliga
kampåtgärder som strejk, blockad etc. Det krig, som SIF genom sin
broschyr förklarat SBF, gäller sålunda knappast prestigefrågan, 0111
den ena eller andra organisationen skall kunna vinna övertaget,
utan i stället om tjänstemannarörelsen skall komma att gå den
»klassiska» vägen som fackliga kamporganisationer eller 0111
skilje-domsvägen skall bli tjänstemännens linje i framtiden.
Man torde därför ha ali anledning att med största intresse taga del
av den utveckling fejden mellan SBF och SIF kan komma att få.
Om det är riktigt, som SBF påpekat — vilket det förefaller att vara
— nämligen att de tjänstemannaorganisationer, som icke gå
skilje-domsvägen, aldrig kunna bli så starka, att de ensamma kunna taga
en strid, så måste detta innebära, att tjänstemännen måste söka hjälp
hos Landsorganisationen. Men hur man än ser på problemet och om
man också bortser från vad det från det helas synpunkt skulle kunna
innebära, att tjänstemännen anslöto sig till L. O., är det ganska givet,
att tjänstemännen själva skulle ha ganska litet att vinna därpå. De
måste kanske tigga om hjälp från L. O. och L. O. kan diktera
villkoren för den lämnade hjälpen. Detta betyder ingenting annat, än
att tjänstemännen komma i en sådan beroendeställning till L. O., att
de riskera att förlora initiativet i sina egna och säregna frågor.
Att SBF icke tagit ställning till frågorna av några slags politiska
skäl eller att den skulle kunna kallas en förtäckt »höger-förening»,
därför att den går de av högern föreslagna, av dåvarande
riksdagsmajoriteten godkända vägarna, måste vara tydligt. Därför
talar bl. a. det förhållandet, att SBF:s nuvarande, stridbare
ordförande, korrespondenten Joel Larsson, Sandviken, lär vara
socialdemokrat. Det har bra litet med politik att göra, att en
tjänstemanna-organisation genom ett logiskt resonemang konstaterar, att den
måste taga hänsyn till vad tjänstemännen själva vilja, om den vill
bibehålla sitt oberoende och ändå vara effektiv i sitt fackliga arbete.
Vilja tjänstemännen icke gå till strid, finns ingen annan lösning än
skiljedom.
Existensen av SBF och andra organisationer, som accepterat
fredsförpliktelse, visar, att det finnes betydande grupper tjänstemän, som
uppenbarligen under inga förhållanden vilja låta fackliga
stridsåtgärder vara ultima ratio i intressetvister. Ingen tjänsteman torde
vilja strida bara för stridens egen skull. Under sådana
förhållanden torde det icke vara tänkbart att ena tjänstemännen i en
organisation, som arbetar efter mönster av arbetarnas fackföreningar. I
vad mån det kan vara möjligt att ena dem i en organisation, som
arbetar efter skiljedomslinjen, beror väl närmast på, om denna linje
ger tillfredsställande resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
