Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Kyrkomötet 1938. Av Torsten Ysander - Kvinnligt prästämbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkomötet 1938
hän mot kvinnligt prästämbete (biskop Bohlin) eller de önskade
det snarast (fru Lutteman). Flera talare från detta läger hävdade
det brådskande behovet av kvinnlig prästtjänst. Friherrinnan
Hermelin pekade i ett ädelt format anförande på den stora
sekulariserade kvinnovärld, som enligt hennes mening icke kunde
vinnas åter för kristen tro annat än genom kvinnliga präster. Också
hävdades från flera håll att en kvinna icke andligen kan bli helt
öppen inför eller mottaga själavård av någon annan än av sitt
eget kön. Det förtjänar anmärkas att av den fräna
kvinnosakston, som i pressen präglat diskussionen om kvinnan som präst,
icke förnams det avlägsnaste eko i kyrkomötets debatt. Förnäm
saklighet och objektivitet förde spiran.
Den tredje gruppen, den, som representerade »den tredje
ståndpunkten», är litet svårare att beskriva. Den hade nog också en
svårare uppgift. Man hade på detta håll inga principiella
invändningar mot kvinnan som präst. Men man ville se frågan
rent praktiskt och bedöma den ur slik synpunkt. Nyktert måste
man pröva tvenne ting, behovet och lämpligheten. Hur
angeläget det än kunde vara att icke i otid motsätta sig ett
likställighetskrav, så kunde dock icke denna fråga göras till en kyrklig
fråga med mindre än att det verkligen visades, att kyrkan för
sin gärning behövde det kvinnliga prästämbetet. Det måste då
förefalla märkeligt, att man i samma andetag kan försäkra, dels
att det endast är eller kommer att bli några enstaka undantag
bland kvinnorna, som åstunda prästämbetet, och dels att denna
reform skulle stilla ett skriande kyrkligt behov i den
vittomfattande sekulariserade kvinnovärlden. Stackars de enstaka
undantagen, som skulle motsvara så gigantiska förväntningar. I själva
verket hyste man på detta tredje håll inga överdrivna
förväntningar om tecken och under i kyrkan genom det kvinnliga
inslaget. Prästerna blevo törhända som förr, somliga bra och
somliga sämre, antingen de voro män eller kvinnor. Och resultatet
av deras gärning bleve kanske också enahanda. Somt föll i god
jord och somt på hälleberg — även i kvinnovärlden.
Behovet vore säkert svårt att generalisera. I städer och vissa
industrisamhällen, med flera präster, samt på vissa anstalter
kunde det finnas gott utrymme för en kvinnlig kraft. På
landsbygden i gemen däremot vore för närvarande behovet icke större
än att det bleve kitsligt nog för en biskop att klara sina kvinnliga
pastorsadjunkters missiv. Beträffande behovet av prästämbetets
705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
