Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Kyrkomötet 1938. Av Torsten Ysander - Handboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Ysander
ined alternativa förslag, att kyrkomötet nödgades välja ock
utesluta.
Varför behövdes nu en ny handbok? Hjärtpunkten i frågan
var, hur man skulle kunna göra gudstjänstens ord och uttryck
fullt tillgängliga för tidens människor utan att därmed göra
avkall på något för den kristna tron omistligt. Det visar sig snart,
att denna uppgift icke är lätt, så mycket hellre, som de liturgiska
formuleringarna måste förena personlig kraft och upphöjd
tidlöshet för att få den rätta slitstyrkan.
Det hör nu till de intressantaste iakttagelserna vid detta
kyrkomöte, att tvenne mycket olika tendenser förmådde sämjas
beträffande handboksritualen. Å ena sidan kunde man konstatera en
bestämd dragning i högkyrklig riktning, d. v. s. en ökad respekt
för allmänkyrklig liturgisk tradition och historisk noggrannhet.
Å andra sidan framburos oförfärade önskemål från mer modernt
traditionsfritt håll, där man framförallt ville finna sådana
uttryck, som kunde accepteras av tidens människor.
Gudstjänstens värdighet och stil värnades med en mångfald
föreskrifter och anvisningar. Ett litet exempel härpå är att man
med hjärtlig enhällighet avvisade det romantiska bruket med
allehanda skönklingande profana musikstycken som postludier eller
som orgelmusik vid vigselakter.
Av allmännare intresse var förslaget till utbyggt ritual för
julotta. Man accepterar faktum, att denna gudstjänst blivit en av
allmänhetens käraste. Den bör därför göras så fyllig och
högtidlig som möjligt.
Beträffande högmässan kunna måhända tvenne punkter påräkna
allmän uppmärksamhet. Man enades om någon retusch av den
brukade s. k. Olaus Petri syndabekännelse. På enstaka punkter
förkortades den, varvid sådana tillägg avlägsnades som en
alltför observant ortodoxi under 1600-talet inskjutit. I fråga om
trosbekännelsen mödade man sig att finna en ersättning för det
stötande och sakligt otillfredsställande uttrycket i den andra
artikeln: »avlad av den helige Ande». Det är anmärkningsvärt, att
det gamla uttrycket icke från något håll försvarades. Man
tvekade inför förslaget: »kommen av helig Ande» och bestämde sig
för att föreslå ordasättet: »genom den helige Andes kraft född —».
Dopritualet, som så sent som för sex år sedan antogs av
kyrkomötet, lämnades denna gång åsido. Röster höjdes för att också
här modernisera, framförallt genom att börja akten med tacksä-
■708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
