Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), I. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf II Adolfs sista kultur skapelse
Universitetet, stiftat av Gustaf Adolf 1632 — stiftelseurkunden
utfärdades från lägret i Nürnberg några månader före hans död
— var först svenskt och blev sedan i verkligheten tyskt, ehuru
under rysk regering.
Universitetets svenska tid på 1600-talet förbigår jag här under
hänvisning till den monografi däröver, jag utgav till
universitetets 300-årsjubileum 1932 — under titeln »Det svenska universitetet
i Dorpat, Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse». Universitetet,
som åren 1699—1710 på grund av krigsoroligheterna flyttat till
Pernau, upphörde med sin verksamhet sistnämnda år. Under
återstående delen av 1700-talet väntade man förgäves på
uppfyllelsen av tsar Peters löfte vid Nystadfreden, att universitetet skulle
återupprättas. Det återupplivades först av Alexander I år 1802.
Sin största glansperiod hade det under tiden 1802—1893, då många
av den tyska vetenskapens utmärktaste män utgjorde prydnader
för det gamla lärosätet. Men 1893 kom en rysk tsarukas, som i ett
slag förjagade den tyska vetenskapen. Alla föreläsningar skulle
— påbjöds i denna ukas — hållas på ryska språket. Detta var ett
av de många uttrycken för den energiska förryskningspolitik,
som under Alexander III:s tid tog sin början och av vilken bl. a.
Bobrikovs politik i Finland var ett av de i Sverige mest kända
symptomen.
Under världskriget »evakuerade» den ryska tsarregeringen det
värdefullaste av universitetets lösa egendom — däribland största
delen, c:a 400,000 volymer, av dess bibliotek —, som flyttades till
Voronesj i det inre Ryssland, dit professorerna och de studenter
som ej voro enrollerade i hären ålades flytta. Efter den andra
ryska revolutionen i november 1917 blev skilsmässan med
Ryssland definitiv, och den 24 februari 1918 proklamerade estniska
lantdagens presidium och seniorskonvent Estland som en
oavhängig republik. Blott ett par dagar därefter inmarscherade
emellertid tyska ockupationstrupper i landet, och under några
månader stod det under tyskt välde, till dess genom tyska
kejsardömets fall och vapenstilleståndet i november 1918 förhållandena
ändrades. De tyska trupperna återkallades. Den provisoriska
estniska regeringen trädde i funktion, en nationalarmé
organiserades med största möjliga skyndsamhet, och ett frihetskrig, nu
riktat mot bolsjevikväldet, tog sin början. Då jag för första
gången såg landet (1919), pågick ännu kriget med Sovjetryssland,
men i början av år 1920 började fredsförhandlingarna i Tartu
713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
