Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), I. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf II Adolfs sista kultur skapelse
universitetet utan det nämnda lärda sällskapet och därför icke
fått följa med de bortförda böckerna till Ryssland. Här och var
strävade de gotiska pelarna mot de knappt skönjbara kryssvalven.
I denna miljö, omgivna av seklernas tysta tankar, nedlagda i
domens arkitekturformer och i böckernas rader, sutto omkring
femtio lärda män församlade kring åldrigt ekbord och
ordföranden i en snidad stol, på avstånd erinrande om medeltida korstolar.
Men vad skulle en gammal domherre vid denna kyrka ha sagt,
om han sett den hedniske Sokrates’ gamla satyrhuvud uppställt
som symbol över en konsol på en av strävpelarna? Den lärda
församlingen där nedanför passade annars gott i stil med lokalen.
Man såg gamla vithåriga män med böjda hjässor, och mannen på
presidentstolen verkade högst stilenlig i ensemblen: en grånad
man med stillsamma, resignerade ord och — efter nordisk sed -—
just inga gester. Han läste från manuskript sitt fint formade tal
på en tyska som nästan endast genom det karakteristiska ej i st. f.
aj vid uttalandet av diftongen ei röjde tyskbalten. (Sällskapet
hade då ännu väsentligen tyskbaltisk karaktär. Numera är det
mera estniskt-nationellt betonat.)
Biblioteket var vid krigets utbrott ett av de mest välförsedda
rent vetenskapliga bibliotek i Norden. Det räknade närmare en
halv miljon volymer och att döma av vad de kvarvarande
katalogerna upplyste var det icke blott kvantiteten utan i ännu högre
grad kvaliteten som var avundsvärd. I mitt fack fanns åtminstone
det mesta som dittills utkommit av större betydelse och särskilt
var dess samling av akademiska avhandlingar ovanligt rikhaltig.
Den svenska litteraturen och den som direkt eller indirekt
berörde Sverige var ej heller obetydlig. Man tänke sig nu vilken
förlust det blev för detta rika bibliotek, när av dess nära 500,000
volymer omkring 400,000 släpades bort. De som sågo denna
evakuering kände det som om universitetets livsnerv på en gång
avskurits. Man satte emellertid igång en allmän insamling för
att återställa det nödvändigaste, och även universitetsbiblioteket
blev härvid på ganska storartat sätt ihågkommet med betydande
gåvor av större och mindre boksamlingar. Och som förut sagts:
några månader efter freden med Ryssland återställdes det
bortförda.
Min första åtgärd som professor i klassisk, speciellt latinsk
filologi blev att hösten 1919 avfatta den latinska
inbjudningsskrivelse, i vilken världens olika universitet inbjödos till den officiella
717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
