Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historieundervisningen och politiken. Av Alice Quensel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historieundervisningen och politiken
gor. Man behöver ju blott tänka på allt vad det frågas om och
gives svar på i tryck: där hämtar man råd, om det gäller att
konservera saft eller ungdom eller sin mans kärlek. Vi måste väl
erkänna, att inte bara det politiska medborgarskapets utövande
har från att en gång ha varit direkt •— i Athens folkförsamling
likaväl som på svearnas ting — övergått till ett representativt
system: också den individuella tanke- och yttranderätten har
omhändertagits av representanter. Liksom man i litteraturen, på
biografen och teatern upplever det liv, som man själv inte
hinner med, så bildar man sin åskådning — eller rättare får den
färdiglagad, lagom kryddad med känslomoment, som kan ge en
förnimmelse av att vara engagerad — av allt vad man läser. Den
frågan tränger sig också ibland på en, om inte diktaturen, just
som den i våra dagar sprungit fram, ur de djupa leden, i grund
och botten hänger ihop med »representation» i clen meningen. En
samhällsklass finner sig hellre i att regeras hårt, om den speglar
sig själv i de styrande — det är ju en gammal tes. Det är möjligt,
att det finns moment av något sådant som psykisk förklaring till
diktatorsreligionen. Den skulle likna den gamla kulten av en
folk-heros. Man tycker sig i honom få utöva den makt och härlighet,
som man själv inte kan få uppleva individuellt, Så förklaras ju
individens uppgående i gruppen eller massan. När Mischa står
på Röda torget eller Kuntze på Tempelhofer Feld och instämma
i hyllningsropen, uppleva de kanhända detsamma, som när fru
Svensson i Stockholm sitter på bio och upplever Garbo.
Mätaren på om en stat är demokratisk eller ej är kanske nu
närmast negativ: medborgaren där slipper bli förföljd för sina
åsikters skull. En annan skillnad från den totalitära är ju, att
där finns bara ett parti, i de andra finnas flere att välja på —
flere åskådningar alltså. Men i regel är var och en bunden av
sin miljö, familje- eller yrkesmiljö, och lyder sålunda under sin
osynlige gruppdiktator. Man kan ju inte lägga ali skuld hos
pressen och dess i enlighet med egen kraft ocli egna intressen
verkande aktivitet. Det beror lika mycket på den tilltagande
tankelättja, den motståndslösa passivitet, som utbreder sig alltmer lios
de mottagande — det kritiska, sovrande omdömet försvinner mer
och mer. Den negativa kritik, som jämt tillkännager sitt
ogillande, lia vi mer än nog av; men det är egentligen falskt att kalla
den kritik, det är kverulans. Historikern har väl bättre tillfällen
än många andra att hålla sitt kritiska omdöme vaket ocli levande
,729
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
