Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - Gränstvisten med Ryssland 1617—1621. Av Herman Gummerus - Arvi Korhonen: Suomen itärajan syntyhistorian - Bibeln åt nutidsmänniskan. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
gränstvisten med ryssland 1617—1621
Man får väl antaga, att de svenska och ryska fredsunderhandlarna
i Stolbova något så när kände till utsträckningen av ödemarkslandet
Kexholms län, som jämte Ingermanland avträddes av Ryssland. År
1580 hade Pontus de la Gardie erövrat Kexholm. Genom freden i
Täysinä 1595 återlämnades slottet jämte länet åt Ryssland, men år
1611 återerövrades det av Jakob de la Gardie. Svenskarna måste
sålunda ha varit ganska väl förtrogna med den provins, som nu
definitivt skulle förenas med Sveriges rike. Och likväl, vem kunde så noga
veta, huru långt den sträckte sig åt öster norrom Ladoga, där den
ryska länsgränsen skulle bli riksgräns? Ryssarna hade förstås sin
egen uppfattning därom. När rågången vidtog år 1617, uppstodo
genast häftiga tvister mellan den svenska och den ryska kommissionen.
Om detaljerna ha historikerna hittills vetat ganska litet. Docenten
vid Helsingfors universitet dr Arvi Korlionen har i ett i dessa dagar
utkommet finskspråkigt arbete ägnat frågan en grundlig utredning.
Resultatet av hans omsorgsfulla undersökningar är synnerligen
intressant.1 Tack vare dem kunna vi nu följa gränstvistens förlopp
månad för månad, ofta dag för dag.
Författaren stöder sig så gott som uteslutande på första hands
källor. Främst bör nämnas en i svenska riksarkivets
Muscovitica-kollek-tion befintlig samling urkunder, vilka Johannes Widekindi blott
ytligt använt för sitt år 1671 utgivna arbete »Thet svenska i Ryssland
tijo åhrs krijgshistorie» men därefter lämnats tämligen obeaktade.
En annan lika viktig grupp av källor är en samling dokument, som
ordnats av ryska utrikesministeriets kansli i Moskva och som
innehåller instruktioner och brev riktade till den ryska
gränskommissionen samt dennas rapporter. De fotostatiska kopior av dem, som
kunnat anskaffas till Finlands statsarkiv, hänföra sig dock
huvudsakligen endast till åren 1617—1619. Också dessa urkunder ha hittills
utnyttjats blott i ringa mån. Dr. Korhonens arbete bygger sålunda
till största delen på oanvänt källmaterial. Då det genom sin finska
språkdräkt är otillgängligt för rikssvenska läsare, ger jag här några
antydningar om dess innehåll.
Författaren ger en åskådlig bild av de mödor, som
gränskommissarierna fingo utstå i dessa avlägsna, väglösa och glest befolkade
ödemarker, där man kunde röra sig någorlunda lätt endast om vintern,
då sjöar och kärr voro tillfrusna. Man färdades där till häst,
sommartid också med båt. De svenska kommissarierna skildra livligt sina
resors besvärligheter. Transporten av livsmedel var ytterst svår i
1 Arvi Korhonen: Suomen itärajan syntyhistoriaa. (Finlands östgräns’
ursprungshistoria.) Borgå-Helsingfors 1938. Werner Söderström.
732
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
